Nu finns jag igen

Identitetsskiftet, omskapandet, det nya börjar nu. Jag testar att skapa en ny blogg, bryter ny mark, hittar mig själv som mig, inte som en som i fyra år jagat kärlek hos en människa som slutat älska mig.

Mejla så får ni adressen. lyckligahan@gmail.com.

Där ska jag berätta om det nya.

Hur jag ska göra för att märka om det är skvallerbyttor som frågar om adressen? Inte en aning. Jag litar på att folk har vett i skallen.

Vi hörs!

Nån annanstans?

Nu får det vara slut. Den här bloggen är förknippad med mycket positivt i skrivande och kloka kommentarer från er läsare. Men den är också förknippad med annat, med ständig kris, ett ex som inte var bra för mig och att leva oälskad. Jag kanske återkommer, men i så fall återkommer jag med en blogg som kommer att handla om att leva älskad. Skriva om annat än kris.

Det är på gång. Leva älskad är närmare än man kan tro. Det gäller bara att förstå istället för förneka.

Ni kan säkert hitta mig på något sätt, men härifrån kommer jag inte att länka. Jag vill gärna slippa snokarna och skvallerbyttorna om det blir en ny blogg.

Den som vill veta kan skicka ett mejl. lyckligahan@gmail.com.

Lev väl kära läsare! Jag kommer att sakna er, men behöver göra det här.

Livet är nytt och gott. Allt är fint. Inget är ännu redo att skriva om, även om det lockar. Lyckliga Han är i hamn och är just lycklig just nu. Nuff said!

Adjökramar!

/Lyckliga Han

Tom blick och ett adjö

Familjerådgivning idag, för att reda ut hur vi ska vara föräldrar. Exfrun började med att ösa på med påhittade, förvridna berättelser om vad jag skrivit i mejl senaste dagarna. Jag blev rejält arg och sa ifrån och då skärpte hon sig lite. Det blev riktigt bra stämning till sist.

Vi pratade om behovet av tydlighet, om att ha skriftligt vad vi enas om som föräldrar för att lugna oro. Det är nog nödvändigt för att jag ska våga lita på hennes lyhördhet. Hon bara låser sig.

Dagens slående minne är min tomma blick. Jag såg henne och såg en främling. Det väcktes ingen ömhet, inget kärleksfullt, inget nyfiket. Bara tom trötthet och uppgivenhet. Positiva adjektiv som vacker, söt och annat är som bortblåsta. Det kändes otroligt skönt.

Jag har dom adjektiven nära mitt hjärta. Någon ska få dem. I små viskningar och små små bokstäver utbyts adjektiv. Några har bytt ägare och andra kanske kommer. Det känns bra med det.

Inget är klart. Allt har börjat. Jag är hemma. Livet är mitt i.

Kram och trevlig helg kära läsare! Jag är inte säker på att jag återkommer. Det som händer nu passar sig inte för bloggande. Absolut inte för smygläsare och skvallerbyttor. Dåligt för recensenter och dysterkvistar. Faktiskt inte för peppare och stöttare heller. Det passar bara för mig och någon annan. Det passar för några utvalda, nära vänner. Den som vill fråga får skicka mig ett mejl. Jag svarar, men om det blir det små bokstäver.

Det sista ordet måste bli ett bra ord.

Förstå

Ja. Förstå. Det är svårt tills det är lätt.

Dagens ord: Snäll

Snäll

Kan man vara för snäll?

Jag vet att jag skrivit om frågan förut.

Svaret är självklart nej.

Det är den som utnyttjar snälla människor som är problemet.

Jag vet.

Jag ska aldrig.

Jag ska aldrig låta.

Jag lever.

Framtid eller nu?

Mina känslor är kloka.

Mina tankar flyger lugnt mot framtiden.

Min glädje är äkta och varm.

Det finns.

Det är.

Varje sekund andas fritt av valfrihet

och en gemenskap att välja fritt.

Allt är tvärtom.

Allt är som det ska.

Allt är jag och allt är vi.

Jag är jag och hon är hon.

Kanske är det så?

I drömmar har det redan hänt.

I verkligheten händer det.

Och allt jag saknat finns där.

Tillit

kärlek

lust

värme

nyfikenhet

trygghet.

Där vill jag trivas.

Det är där.

Det är så.

Det är nu.

Det är hon.

Det är framtid.

Det är varje ord på riktigt.

Det är varje känsla otålig men kan vänta en månad.

Det är vänta en månad men finnas redan nu.

Det är andlöst i nuet och att inte slösa bort tiden.

Inget väntar.

Och inget är bråttom

Allt sker direkt.

Det som är återstår att berätta.

Det som berättas finns inte.

Vem vet?

Bingbång

Det smyger troll på min blogg.
Dom skvallrar.
Kan ni snälla, sluta med det?

Exfrun har alltid bett mig respektera hennes integritet på bloggen.
Bett mig med skarpa klackar och stor tydlighet.
Då kan det väl vara på sin plats att ni, hennes vänner, inte går hennes ärenden och rapporterar vad jag skriver om.

Jag vet inte om hon bett er göra det eller inte.
Men det är många gånger nu som hon vet vad jag skrivit om.

Sluta.
Tacksamt ber jag er.
Sluta skvallra.
Annars ekar det väldigt ihåligt av klockans klang.
Bing bång.

Fnittrar med

Min Exfru, hon den där ni vet. (Och här ber jag retroaktivt om ursäkt för att jag la till bisatsen, men låter den stå för att jag ska rodna offentligt)

Nu har jag sagt ifrån om att jag tvivlar på hennes förmåga att bryta sina vanor om föräldraskapet.
Det gick sådär, men det är min integritet det handlade om.

Hon pratar ibland högtravande om att bli vänner.
Tar till det när det passar.
För att skuldbelägga mig?
Kanske.

Nu har hon visat stor mognad i vänskapsrelationen.
Ett första steg.
Bakåt då.

Hon har blockat mig på Facebook.
Moget sätt att kommunicera.

Hur jag reagerar?

Jag hånler.
Jag hånler.
Stort.
Jag skrattar djupa, fnittriga skratt inuti.
Jag kan inte hjälpa det.