Jag vaknade i morse hemma hos frun och skulle äta frukost för att cykla till busstationen. Det första som mötte min blick var en märkbart sur Lycklig Hon som skuldbeläggande tittade på mig och påpekade hur dåligt hon sovit för att jag snarkat hela natten. Sen reste hon sig från sängkanten och gick.
Tolv år nu, och jag tror det är första gången hon varit sur för att jag snarkar. Det är just inte mycket att göra åt. Hon var inte helt lättillgänglig för att mötas och sluta fred. Tittade bort och sånt. Det blev jag som fick söka upp henne och söka fred. Kul? När man får surhet och skäll för att man snarkar, ja då kan man veta att det inte var vad det egentligen handlade om.
Tolv år nu, och jag tror det är första gången hon varit sur för att jag snarkar. Det är just inte mycket att göra åt. Hon var inte helt lättillgänglig för att mötas och sluta fred. Tittade bort och sånt. Det blev jag som fick söka upp henne och söka fred. Kul? När man får surhet och skäll för att man snarkar, ja då kan man veta att det inte var vad det egentligen handlade om.
Är det konstigt att jag undrar om det är något annat? Några andra saker vet jag. Ju.
Lyckliga Hon har nämligen varit rätt lättirriterad och fjär ett tag. Jag har inte sett eller trott att det haft med mig att göra. Jag grubblar och funderar över vad det beror på.
Viktigaste förklaringen tror jag är att Lyckliga Hon och dottern är i krig. Dottern är klängig och småbarnsaktig och Hon är lättirriterad och har panik. Och jag glider vid sidan och får mindre av henne, men får bara dotterns fina sidor. Och Lyckliga Hon blir skuldbeläggande även mot mig och talar om att det är "orättvist".
Jag ser dem tillsammans och förstår bägge.
Jag hoppas att det bara är tillfälligt.
Men förut har den typen av grinighet betytt att hon döljer något. Det har ju varit både otrohet och planer att lämna mig som dolts bakom allmän uppgivenhet och anklagelser mot mig. Så ett litet skav inuti finns, och helt kul är det inte.
Det var rejält pinsamt av henne.
SvaraRaderaHon tror du läser hennes blogg. Hoppas hon har fel.
Överreagera inte. Klart man kan vara allmänt småsur och irriterad när barnen är gnälliga/klängiga och när sen ens partner snarkar hela natten (oavsett om han/hon gjort det tidigare) så man inte kan sova.
SvaraRaderaMålar man Fan på väggen hela tiden så blir han verklig till slut.
-Cellofan
Visst kan man bli grinig på en hel natts snarkningar! Ta mig tusan - det kan vara en hel natt vaken!
SvaraRaderaLägg inte till en massa. Då kommer du att agera efter det, och det har vi läsare hört om förr.
Caroline äger!
SvaraRaderaAnonym:
SvaraRaderaJag hade gått över till att bara skumma hennes blogg innan hon bytte, trött på ständigt klagande på mig och kommentatorer som ständigt hade teorier om vad som drev mig. Det var tragisk läsning och inget jag vill återvända till.
Dessutom trodde jag att min paranoida fru trackade och hade koll på min ip-adress.
Cellofan, Caroline med flera:
Det var som sagt första gången på tolv år.
Jag lägger inte till nånting och agerar inte efter nånting. I första hand försöker jag stötta henne att komma ur kriget med dottern, vilket inte underlättas av anklagelserna som drabbar mig själv. Jag konstaterar och säger att hon inte är speciellt rolig, försöker fråga vad hon tror kan få henne ur kriget mot dottern, och har ett litet skydd rest inuti mig eftersom jag vet att människors grundpersonlighet och beteenden tyvärr tenderar att vara trögrörliga.
Paranoida fru??
SvaraRaderaSå uppfattar jag henne inte alls.
Anonym:
SvaraRaderaDet är jag som lever med henne. Att ständigt tro att jag granskar, förföljer, är ute efter henne, med mera. Vad kallas det? Paranoid är ett hårt ord. Jag ber om ursäkt.