Den svarta pedagogiken

Jag har slutat i terapi. Förrförra veckan hade jag en avskedssession med något spirande inuti. Det visade sig stämma eftersom det lugn både jag och Hon längtat efter äntligen har kommit.

Jag fick ett boktips som jag kollade upp och ännu inte har hunnit läsa. Alice Miller har skrivit flera böcker om "Den svarta pedagogiken" om den barnuppfostran som fokuserar på lydnad och vördnad för föräldrarna. Uppfostran fokuserar på att med alla medel internalisera plikt och lydnad hos barnet och därmed undertrycka det kreativa i barnets Jag. Barnet blir inte sig själv, utan blir en förträngd dröm av lydnad och inga önskemål.

När jag jämför mig själv för två år sedan och nu, är den största skillnaden att jag själv väldigt mycket har brutit mitt upprepningstvång att vara mot dottern och sönerna som jag själv blev uppfostrad. Och som det märks på dottern. De onödiga konflikter som hon tar tar hon med mamma (som blir förföljd på ett sätt jag inte blir och som också är mer lättirriterad och gränssättande) tas sällan med mig. Jag blir till och med i positiv bemärkelse medlare i deras konflikter och får dem att be om ursäkt.

Det är skönt att känna mig så mycket lugnare med dottern. Med mig själv också, rättare sagt. Men främst med dottern. Det finns många förklaringar.

Att rota i min egen barndom och minnas all disciplin och lydnad jag tvingades till har gjort mycket. Det är en process på flera år, men som egentligen inte landat förrän den fått effekt i en minskande mammighet och en skön harmoni när jag och dottern är ensamma. Hon är charmig till förbannelse och börjar mogna in alltmer i en skön ironi. En distans till sig själv hon ofta saknat. Vissa bottennapp blir det trötta morgnar (av mig alltså!) men det är så sällan så lite.

Men det var också viktigt att bryta upp från krocken där jag och Lyckliga Hon ständigt låg i krig där jag inte fick vara med och påverka vad som gällde för sönerna, men ändå skulle vara med och betala. Det var ett evigt krig som gjorde mig obalanserad. Jag andas fritt utan det kriget, men vet också att jag inte går med på förljugna dealar nästa gång. Det är ett senare som känns väldigt enkelt att hantera.

Det mesta känns enkelt nu! Jag längtar till semester och sommar och tid att spela badminton, ligga på stränder, svettas på gräsplaner och läsa böcker.