Lyckliga Hon faller tillbaka i gamla odrägligheter. Kommer med anklagelser mot mig när det är hon som har problem med sin irritation mot dottern. Är fjär och svarar inte på tilltal via mess och mejl. Jag är bortrest och hon ensam hemma. Inga svar på SMS om längtan. Tystnad.
Och tankar. Jobbiga tankar. Jobbiga minnen. Funderingarna om varför hon blivit så anklagande. Minnen av att det betyder att hon döljer något. Och så funderingen om den plötsliga tystnaden om Rocky sen han blev singel. Plötsligt nämns hennes prat med honom inte längre.
Helvete.
Jävla svin!
För mycket tillfälligheter.
För mycket uppfabulerade krav.
Ändå vet jag.
Svårt att stoppa ändå.
Helvete.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Man måste inte svara på SMS om längtan. Se dem som en gåva från dig och tänk dig inte att du ska ha en tillbaka.
SvaraRaderaJag vet inte om jag förstår ditt inlägg rätt: tror du att hon är otrogen nu? Eller måste hon redogöra för dig vad hon pratar med med någon annan? Eller?
Vad är det du vet?
Jag måste bara fråga eftersom det inte riktigt framgår... Det här messandet/mejlandet/MSN:andet, pågår det dagtid, under arbetstid? Isåfall så är det väl inte så konstigt om du inte får svar. Jag svara inte ens i min privata mobil under arbetstid. Att svara på privata SMS, mejl eller MSN finns inte på kartan, inte ens om det är min sambo som hör av sig. Inte för att vara dryg eller elak, men jobbtid är jobbtid punkt slut. Då vill jag inte bli avbruten med mindre än att huset brunnit ned. Mejl/SMS om att "jag har tråkigt", "när kommer du hem", "vill ha dig här" osv. har jag undanbedit mig då de bara gör mig irriterad.
SvaraRadera/GW
Förresten, av vad du skriver ovan så måste jag säga att jag inte tror ni kan få det hela att fungera.
SvaraRaderaJag hoppas att det är fel, jag skulle bli glad om jag får fel, men du har fortfarande inte kommmit över eller förlåtit otroheten ifrån förra året. Du är inte redo att gå vidare alls, du har inte gått vidare. Det märks tydligt (under förutsättningen att dina bloggposter är representativa för hur du tänker). Så fort nånting inte är 100% så börjar du genast tänka på otrohet, Rocky, bli sur och misstänksam.
Jag säger inte att du inte har rätt att vara det. Men förhållandet kommer inte (tror jag) att klara det i längden. Som det ser ut nu så verkar du inte kunna vara riktigt nöjd om du inte vet exakt vad Hon tänker, gör och pratar med andra om i varje sekund. En sådan brist på tillit (återigen, jag säger inte att du inte har orsak) fungerar aldrig.
/GW
Bloggen är impressionistiska tolkningar av känslor, där det är lätt att frustrera ur sig det negativa.
SvaraRaderaHon var rätt odräglig vid några tillfällen härom veckan. Småsur, anklagande helt utan anledning, och jag säger eller tänker inget annat än att såna oförklarliga irritationer alltid är något att ta på allvar. Jag vet vad det betytt, historiskt.
Det betyder inte att det betyder samma nu. Men det är skönt att skriva av sig frustrationen på bloggen.
Jag TROR ingenting. Jag tycker vi ska vara snälla och kärleksfulla mot varandra.
I grund är allt rätt lugnt så här i inledande semestern. Inga stora chockar eller mer än en minimal kris, och en Lycklig Hon som inte mår så jävla bra. Hon är rätt nära utbrändhet när det gäller dottern.
Eller, jag hoppas ju att det beror på hennes relation med dottern. Så kanske ni förstår. :-)
Det var helg.
Kan du inte hjälpa henne med dottern? Kan du inte visa gränser för dottern, om dottern passerar dem gentemot mamman? Det har varit flera inlägg nu om hur Hon tampas mot barnet och du verkar mest se på? Inför time out, om det är ett problem?
SvaraRaderaCaroline! Självklart gör jag det. När det fungerar gör jag det. Just nu, under semestern, fungerar det rätt bra, men inte varje gång.
SvaraRaderaIbland måste en situation redas ut av den som skapat det. För att barnet vill det.
Min irritation är när Lyckliga Hon pyser ut för mycket suckar och irritation. Då är det otroligt förutsägbart att dottern blir kärleksjagande och vill ha uppmärksamhet för att hon känner sig illa omtyckt.
Jag vet. I've been there!
Jag känner igen mig själv så mycket i hennes ledsenheter. Så man jag är.
SvaraRaderaUtanförskapsrädsla, otillräcklighetsrädsla, allt blir till pikar eller klagomål, invecklade fantasier om de stora sveken.
Stackars henne. Stackars dig som måste ta det utan att bli sur.
Fast om igen: Caroline hajar ganska bra hur man ska se det hela.
Andningskutym.
SvaraRaderaSom en som står mitt i kan jag inte invända mot något av det Caroline skriver.
Just nu är det rätt lugnt.