Ibland tänker jag att jag inte borde åka hem till Lyckliga Hon när Hon har barnen.
Särskilt inte när hon bara har dottern.
Det är då det blir fel. Det är då det ligger något anspänt i luften. När hon sitter och snor sitt hår sådär nervöst mer än vanligt. När kylan ligger i luften. Då känner jag mig inte välkommen. Och då blir det lätt fel.
Som igår.
Jag kom till henne med värme inuti av min bräckliga, nya sexlust, men var livrädd för att mötas av det kalla asexuella. Det som väcker mitt skydd.
Jag kom dit med en längtan efter att prata, om vardagen, jobbet, livet i stort. Men jag vågar inte av rädsla för att Hon ska säga nej. Att mötas av hennes kalla skal.
All denna längtan efter att få komma innanför skalet på henne. Få vara hudlösa, ärliga, stöttande, starka, svaga.
Jag gjorde det riskfria. Jag frågade om vi kunde se en film. Så slapp jag risken att få nej på att prata.
Sen kom vi till sängs och det var lite för sent.
Och hon ville läsa bok.
Och jag längtade så efter att mitt vackra skulle få komma ut.
Så jag regisserade fram hennes panik.
Inte högljutt eller jobbigt.
Utan som en pysande sorglig längtan efter gemenskap.
Efter sex.
Efter prat.
Och hennes höjda röst.
Och hennes uppgivenhet.
Och samma gamla somna trött och uppgiven.
Och samma gamla somna ensam och övergiven.
Mitt upprepningstvång.
Hennes överkänslighet.
Jag vet inte.
Jag vet faktiskt inte.
Men tråkigt är det.
Voffo? Liksom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Men jag fattar inte varför du inte när du fått ditt och känner att du är på gång inte kan ge henne sitt och få tid att väcka sin lust. Växelverkan? Möts, tänk inte att din sexlust är vackrare än hennes önskan om annat.
SvaraRaderaDet handlade inte om sex ett dugg eller väldigt lite.
SvaraRaderaDet handlade om en längtan efter att på något tydligare sätt få komma innanför hennes hårda skal. Ett skal som hon blir irriterad om jag ens pratar om.
Att man bara vill läsa några rader och sen sova när det är sent och en arbetsdag dagen efter är väl ganska normalt? Vanlig social kompetens gör väl att man märker sånt och framförallt inte tar illa upp av att ens partner är för trött för att ge en en avsugning eller liknande (OK, lite plumpt uttryckt på slutet, men ändå).
SvaraRaderaDet är inget att ta åt sig av. Det är inte ett uttryck för att hon ogillar dig, det är ett uttryck för att hon är trött.
-Rob
Förresten, det är lite obehagligt att du nu i princip skyller Hennes kyla på er dotter. Ta lite ansvar själv.
SvaraRaderaTänk efter - skulle inte kvällen ha slutat ganska bra inte du prompt skulle ha sex? Vad är det för fel på att träffas, se en film och sen somna brevid varandra? Måste det vara sex för att du ska känna dig bekräftad?
-Rob
Rob:
SvaraRaderaJag har inte skrivit något om normalt och inte normalt. Det är helt normalt att vilja läsa bok och sova och helt normalt att vilja ha sex eller kärlek. Det skrev jag inget om. Jag skrev om varför det blir en sån konflikt trots att två människor har helt normala önskemål.
Som jag skrev. Det handlar lite om sex. Det handlar om en längtan efter mindre skal och mer emotionell närhet, mer hudlös gemenskap. Sex, prat eller nyfikenhet. Kärlek, liksom.
Om dottern. Du skriver "obehagligt" men har tolkat helt fel. Hennes kyla (om den nu är något annat än en skapelse i mitt huvud, vilket jag ändå kan jämföra och se att det skiljer sig åt.) har inget med dottern att göra. I så fall med icke-pojkarna. Det är när pojkarna inte är där som jag tycker att hon är mest avmätt. Förutsättningarna för att hon och jag ska ha det mysigt är störst då. Det säger hon själv att det skapar stress hos henne.
Vi vill bägge känna oss omtyckta. Vi har väldigt svårt att göra det. Det beror på oss själva. Och den andre.
Icke-pojkarna? Vad menar du med det?
SvaraRaderaKan det vara så att hon är mer tillmötesgående och "snäll" mot dig när hennes pojkar från tidigare är hemma, och du är där? För att du skall vara trevlig mot dem?
När det sedan bara är ni två och er gemensamma dotter hemma, då behöver hon inte vara extra trevlig, för dottern är din egen, och du vill ditt barn det bästa. Alltså inte att du medvetet inte är trevlig mot pojkarna, men jag som själv lever i ett förhållande med "mina barn och dina" känner igen situationen lite.
Försök att inte stressa fram mys, för du vet ju redan att det får omvänd effekt. Ta det lite lugnt, trots att du har bråttom att hitta tillbaka till att vara nära.
L:
SvaraRaderaNej, inte så om pojkarna. Där finns inget tjafs nu. När vårt tjafs om betalning och inflytande har försvunnit finns inga konflikter där.
Nej, inget kan stressas fram, men inget ska heller förnekas. I det här fallet krävs stor lyhördhet från oss bägge.
Vår relation är så överfylld av vetskaper som inte blir handling.
Och var går gränsen mellan att berätta om vad man känner och att bli anklagande. En säger - en hör och reagerar. Gränserna mellan två personer är s v å r a att hitta och reda ut.
Jodå, katastrofer kan stressas fram.
SvaraRaderaInte åka hem till henne när hon har barnen:
SvaraRaderaJamen, det är ju helt på pricken. GÖR INTE DET.
Inte förrän hon frågar varför du inte vill hälsa på, eller ber dig hälsa på.
Ådå måste du vara lite coolare. Utrymme!