En mysig helg med Jag och Hon och min familj och en massa barn.
En massa liv,
en massa vanlighet
men också gamla vanliga nej där jag föredragit något ja.
Livet vandrar vidare.
Och ingen är på väg bort.
Och jag undrar.
Är livet ett "Sen"?
Det är alltid så mycket "sen".
Sen bättre.
Sen lugn.
Sen sex.
Blir inte den som ständigt tänker "Sen",
någon som tror att det inte kan vara bra Nu?
Som nöjer sig med mindre.
Och den som aldrig är nöjd
lever i sen,
fast på motsatt sätt.
Visst, "inte bråttom" och allting sånt.
Men det är något med Nu som är viktigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det djupa är alltid outgrundligt. Men väldigt lite är så djupt att det inte kan klart urskiljas, hur gärna man än vill slippa se.
SvaraRaderaTala och tänk och fråga enklare. Så kanske svaren blir enklare. Utgå från det enkla så blir vägen enklare.
prosaiskt: ålder och fysiologi är viktiga.
Det kanske inte måste bli så mycket senare "sen" för att det ska bli mycket mer "nu".
SvaraRaderaJo. Om han bara en enda gång går och lägger sig hos henne utan att ens antyda sex. Och låter henne läsa i fred, har med en egen bok...
SvaraRaderaSå skulle hon ligga som på nålar, undra vad som hänt, har han huggit av den??? :-) :-)
Men om man inte bor ihop, utan träffas som ett speciellt avbrott i vardagen, då är det tufft att uppföra sig som om man träffas hela tiden.
Och nedslående att den andra behandlar en som om det var så.
Så det blir lätt en ond cirkel av det.
Särskilt om man har ett libido som en bergborrmaskin.
Men bloggen handlar inte om sex. Den handlar om en allmän känsla av att så mycket ska ske sen. Det är bara det att utan, eller med lite sex, så framstår bristen på annat desto tydligare.
SvaraRaderaFrån mitt perspektiv är det väl som kutym skriver, att det är märkligt att träffas mer sällan, men att det ändå uppförs som om vi knullat tre gånger per dygn.
Å andra sidan har jag knappt nån sexlust kvar och en mer avslagen blick och mer avslagen syn på Lyckliga Hon. Jag tycker inte om det eftersom en viktig del i min kärlek är avstängd, men livet blir enklare att leva utan frustration.
Jag ska återkomma till funderingen om att vi bägge hänvisar till sen fast på varsitt sätt.
Men som det är nu funkar det inte. Eller hur?
SvaraRaderaNi måste ändra riktning. Prova något helt annat.
Annars kommer ni nog aldrig hitta tillbaka till varandra igen.
Vad är "funkar"? Vi har det konfliktfritt och mysigt och trevligt och ömsint och allt är normalt och skulle kunna vara på väg mot något riktigt fint.
SvaraRaderaMånga kanske till och med tycker att det här är drömrelationen. Lugnt, stilla och man hinner inte göra så mycket och sex har man sällan.
Problemet är att jag inte trivs. Det avsexualiserade är en bit. Men det är något i min blick på henne som förändras. Något i mig stänger av gradvis eftersom det liksom aldrig blir riktigt bra. Jag känner att Hon är sluten och instängd. Jag kommer inte innanför skalet. Att vi inte pratar allvar, att jag måste vara glad och trivas, annars deppar hon ihop totalt. Så, jag går och hoppas att min avstängdhet är en tillfällig tankepaus och mina varma självklara känslor kommer tillbaka.
Innerst inne är känslorna självklara, men det är gömt bakom så många lager att jag inte riktigt hittar in just nu. Jag biter mig i kinden och är livrädd för att väcka panik hos henne. Jag tycker jag är rätt tråkig. Tycker jag själv. Och hon verkar gilla den Jag bättre än den charmige och energirike.
Du är en anings aning för benägen att analysera och problematisera. Och lite väl ivrig att komma fram till resultat.
SvaraRaderaTror jag.
Fast det kan ju vara helt fel.
Men, inte sträcker sig den här utvecklingen från den himlastormande åtrån till kylig iakttagelse över speciellt lång tid?
Alltså, tagga ner lite. Gentemot dig själv.
Fast jag kanske bara är ute och cyklar.
Kan du prova! Den snabba vibrationen mot penisroten bedövar vilken sexlust som helst. :-)
En parentes: Är det inte ER sexlust som ska räknas? Inte specifikt din?? T o m ur strikt ditt eget perspektiv?
Gräset är alltod grönare på andra sidan.
SvaraRaderaFokuserar man för mycket på vad som skulle kunna vara eller vad andra har som inte jag har så missar man det som man faktiskt har.
Från mitt perspektiv är det väl som kutym skriver, att det är märkligt att träffas mer sällan, men att det ändå uppförs som om vi knullat tre gånger per dygn.
SvaraRaderaHmmm... Låter mer och mer som om att det problemet egentligen handlar om är det klassiskt manliga "jag vill ha mer sex än vad hon vill". Du behöver inte linda in det i aforismer eller filosoferande kring "nu" och "sen".
Du skriver:
SvaraRaderaVad är "funkar"? Vi har det konfliktfritt och mysigt och trevligt och ömsint och allt är normalt och skulle kunna vara på väg mot något riktigt fint.
Jag svarar:
Men det är just det ni inte har väl? Konfliktfritt, mysigt och trevligt.
Kanske det ser ut så på ytan, men det räknas väl inte?
Så som jag läser det, så "funkar" det inte mellan er.
Jag skriver som jag skrivit förut.
SvaraRaderaKärlek är för mig något hudlöst, något där två människor kommer innanför varandras skydd i total tillit. Där sker ärliga möten i ord och saker man gör och ovillkorligt stöd åt bägge håll och passionerade fysiska möten. Allt det är kärlek.
Och jag skulle vilja känna mer av det hudlösa själsliga mötet i allt från ord till klappar till samtal till sex. Öppenhet, villkorslöst stöd, nyfikenhet, ömhet, småprat, skratt, åtrå. Allt.
Vi är inte där nu. Det är lite anspänt och återhållet. Troligen för att bägge är så rädda för att såras.
Anonym:
Nej det är inte ett han vill ha mer sex än henne. Det är hur kan två människor mötas där bägge vågar älska och att bägge trivs. Det är mycket mer än bara sex.
L:
Det är konfliktlöst och vi har det mysigt och kul. När vi träffas är det självklart och vackert. Men något fattas, det är något som är skyddat hos oss bägge. Nattgammal is är en bra metafor.