Underbara, roliga, skrattiga, charmiga, mammiga, drama queeniga dottern. Vi var hemma hos mig och vattnade blommor och röjde lite inför att vi alla ska bo här. En vecka. Inte mer. Sen kommer pojkar igen. Av den veckan ska frun träffa kompisar två kvällar.
Dottern visade tydlig besvikelse. Hon blev förvånad när jag sa att storebröderna ska komma igen om en vecka. Hon var inte införstådd, och hade inte fått veta.
Det är synd att frun inte vågar fråga dottern vad hon tycker. Själv märker jag ju att hon trivs med bara mig och mamma. Utan anpassning, utan syskonkonkurrens.
Men det vågar jag knappt säga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Klart som fan att du inte kan/ska säga det!
SvaraRaderaDu... du märker väl att vår gemensamma dotter inte gillar dina andra barn, de där odågorna. När ska de flytta för gott?
Vad du än menar så är det som ovanstående det kommer att tas, det måste du väl förstå? Hur skulle du ta det om de äldre sönerna lade fram samma sak om dig eller gemensamma dottern?
Kritisera en kvinnas barn och dela upp familjen i 2 läger, där du menar att Läger 1 borde umgåas och stänga ut de andra.
Det vore inte smart.
Varför ska dottern tycka till om huruvida delar av hennes familj ska vara med eller inte? Kan andra syskon göra så och är det i så fall bra? Nä.
SvaraRaderaNi har tolkat in massor, massor som inte skrivits. Ingen kritik mot hennes barn, inga odågor, inget sånt.
SvaraRaderaBara en dotter som längtar efter lugn och ro med bara mamma och pappa.
Och en mamma som har problem med rak kommunikation. Och en pappa som har svårt med det. :-)