Plötsligt efter flera dagars tystnad.
En kyss.
Händer som rörde.
Jag förstod vad hon ville.
Men hos mig var det dött.
Surprise liksom.
Det går att väcka mig.
Låg och väntade på att hon skulle visa.
Låg och vågade inte.
Jag har sårat mig för ofta genom att våga.
Skrämt henne för ofta genom att bara älska.
Åtrå.
Det vackra som varit så fult för henne.
Är snart dött.
Det blev inget.
Vi pratade.
Om rädslan.
Som hon inte förstod.
Alls.
Hon sa: "Jag gjorde bara det som kändes bra för mig"
Jag som trodde sex var något gemensamt.
Vad som känns bra för mig.
Och dig.
Samtidigt.
Viljan att ge.
Modet att fråga.
Onani med sällskap.
Eller ensidigt.
Är väl också sex.
Förstås.
Vad jag vill?
Jag har glömt.
Det är mellan mig och mig.
Hon är bara en dröm.
Men hon är välkommen.
Att fråga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag förstår inte riktigt ditt inlägg, vad det var du ville att hon skulle göra, som hon inte gjorde. Men det är ledsamt att ni verkar ha svårt att mötas, ni verkar ha olika cykler och olika behov nu. Eller sedan ett bra tag tillbaka.
SvaraRaderaDet är på något vis ganska imponerande att läsa om hur ni försöker, att ni gjort det så länge, för det låter så sällan som om lyckan finns där hos er. Hos dig.
Vad finns att förstå? Min sexlust är mer eller mindre död och jag vet inte ens hur den ska kunna väckas. Den väcks i samspel med Lyckliga Hon, och den dörren är stängd eftersom hon bara får panik om jag tar initiativ. 0
SvaraRaderaDet är inte olyckligt, tvärtom i det stora hela. Livet är lugnt och stillsamt och finns där, men jag saknar tiden när åtminstone jag kände så mycket inuti. När blotta blicken på henne eller när vi rörde varandra kunde få det att darra i mig av glädje. Det finns inte, och det beror delvis på att det är så kallt mellan oss. Den värmen och kärleken och njutningen gjorde hon till något fult genom att bara få panik av min beröring och min kärlek. 0
Och det gör ont i mig. Det är något som saknas i mig. Jag är kvar i det här lugnet men hoppas att det kommer något annat sen.
Glömde förtydliga vad jag ville. Att hon skulle vara tydlig med att hon åtrådde mig där och då. Visa det, och inte vara så mesig. :-)
SvaraRaderaMen du förstod ju vad hon ville, skrev du. Varför skulle hon vara tydligare då?
SvaraRaderaLugnt, är det lyckligt då? Det _känns inte så i alla fall när jag läser. Du skriver om lugn, för det är bättre än bråk, men det är inte lyckligt, om du frågar mig. Det kan dock vara ett förstadie. Men jag tror att ni måste bryta det lugna, för att bevisa för varandra att ni kan komma till orda utan att det betyder bråk. Eller räcker det med lugn för alltid för dig?
Som om jag är någon hobbyrelationstyp...!
Jag förstod. Men för att skydda mig och inte drabba henne är jag skyddad bakom mängder av kontrollerande lager. Det krävs nånting för att jag ska våga komma ur mitt skydd. Jag har kommit ut för att upptäcka att hon inte ville förut. Jag kommer ut när jag är säker.
SvaraRaderaNej, det räcker inte med lugn. Jag vill ha kärlek som strömmar åt bägge håll. Lyckliga Hon låter ibland som att lugn räcker, men ibland är det också tydligt att hon vill mer, och längtar efter bland annat sex.
Du låter som en snigel. Hur passionerat lever de?! Våga bli lite bränd, det är väl inte hela världen...
SvaraRaderaJag tänker Hassan när dom vill sälja elstängsel till daghemmet Sitting Bull.
SvaraRadera"Det där gjorde ont. Jag ska inte gå dit igen."
Jag håller mig i min snäcka nu ett tag för att se om det finns skäl att komma ut.