Lyckliga Hon är envis och trotsig. Precis som hon tycker att hon ska planera hela semestern utifrån sina barns nycker, eller att bara hon ska bestämma när vi ska träffas och när oberoende av min vilja, precis likadant tänker hon strunta i att det är jobbigt att hon ska dryfta vår relation med sitt förrahöstenex Barista.
Det blir ett bra test för mig. Det är skitjobbigt. Från det att hon fick kontakt med honom och hela vägen igenom att hon hade kontakt med honom, var hon konstant och konsekvent ganska avskyvärd mot mig. En avskyvärdhet som hon i efterhand förnekar. Liksom hon förnekar det som stod på hennes förra blogg, nämligen att hon bara dagarna innan hon ville ha mig igen, med sorg konstaterade att hon och Barista var ur fas och därför inte kunde få ett liv ihop. Sånt gör ont.
Det kan vara jättelugnt i mig det här, jag vet inte. Men det kom som en överraskning eftersom jag verkligen trodde hon hade lagt honom bakom sig. Jag har inte riktigt tagit in det än. Helt bra känns det inte.
Det blir ett bra test.m Visar hon ens det minsta av samma känslomässiga nihilism mot mina känslor, då har hon verkligen bevisat att hon inte älskar mig längre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Älskar du Hon?
SvaraRaderaJa, jag älskar och kan bli alldeles varm av glädje eller hudlös trygghet inuti när vi kommer förbi "trevligt" och kommer in i den stämning där vi är hudlösa bägge två. Det är rätt sällan hon vågar vara där nu för tiden, hon är så upp i "jag är mig själv" att hon inte vågar känna den där sårbarheten.
SvaraRaderaOch jag kan få intellektuell ståpäls när vi pratar ibland. Tyvärr gör vi sällan det. I princip aldrig hemma hos henne eftersom hon mest sitter vid datorn när dottern lagt sig, och hos mig kommer hon ofta sent eller också har vi gäster.
Men ibland vågar vi bägge lämna skyddet, och då kan hon vara antingen sårbar eller stark och ser, bryr sig om eller kramar mig. Det är en underbar känsla.
Jag vågade lämna skyddet när vi kysstes härom kvällen. Vågade närma mig henne hudlöst, för att upptäcka att hon inte var där. Det gjorde ont. Och det visade för mig att jag fortfarande vågar känna. Det är jag glad för.
Ibland. Låter inte tillräckligt. Ibland. Är det så du vill ha det? jättebra ibland.
SvaraRaderaNär huvuddelen av dina tankar och känslor om er relation är negativa, vad finns det då att kämpa för? jo, ibland hoppas du på.
Ni har det mest destruktiva relation jag hört på länge och det bara fortsätter. Det värsta är att förutom att ni skyller ifrån er på varandra och inte tar ansvar för både era egna brister och ansvar för det kärleksfulla i er relation. Så tar ingen av er heller ansvar för att göra slut. Som om ni vill vara offer in i det sista. Den som blir lämnad är det mest synd om.
Du ska inte blanda ihop bloggarna med verkligheten. Det mesta i vardagen är lugnt och stillsamt, med fint och roligt umgänge med barnen och med mina vänner och släktingar. Inga finska stämningar alls, och inga pikar när andra hör.
SvaraRaderaJag tycker relationen har en obalans i det gemensamma. Hon motreagerar mot att jag varit pushig förut, och det funkar inte.
"Den som blir lämnad är det mest synd om". Ja, det ligger en del i det, men det är också så att vi vet hur bra mycket är, men vi är rätt ovilliga att mötas för att skapa det.
Jag är 100% säker på att Lyckliga Hon kan ha tankar på att inte lämna den här gången, eftersom det skulle ge mig rätt i att så mycket hon sagt bara varit på låtsas. Det skulle ge mig en pervers njutning och ett rent brott. Själv tänker jag inte så, men det är inte sunt att gå och ständigt vara förberedd på att hon ska göra slut. Vilket jag är, trots det jag skrev nyss.
Senast idag sa hon "Jag vet inte om jag vill komma till dig när dottern är här", bara för att dottern ropade på henne. Såna gränssättanden för att visa att hon inte vill träffa mig säger hon hela tiden, och jag förväntas inte bry mig.