Jag minns inte när vi hade sex senast.
Jag minns inte ens när vi kysstes senast.
Hon är dödare än död.
Igår gjorde jag gjorde misstaget.
Vågade gå med den underbara känslan
våga känna
våga njuta
våga längta.
Det var fel.
Vi låg där i sängen.
Plötsligt kysstes vi.
Och jag exploderade.
Jag trodde hon kysstes på riktigt.
Som i lust och kärlek.
Jag blev fylld av lust coh kärlek.
Men när hennes hand råkade röra mig.
Och hon drog bort den på ett krystat sätt.
Insåg jag att hon var död.
Är död.
Men jag känner.
Och det jag tidigare stängt inne.
Längtan.
Lust.
Kärlek.
Fanns där som en stor tomhet i mig.
Hon somnade.
Jag läste.
Sen andades jag ut tungt.
Jag vet att hon inte sov.
Jag kände mig dum direkt när jag gjort det.
Jag saknar henne.
"Jag är här"
Räcker inte som svar.
När hon inte är det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag fattar att det är jobbigt, och när jag läser din frus blogg finns det bara totalt fokus på hur jobbig du är i den här frågan.
SvaraRaderaDet skär i mig av en sån total brist på nyfikenhet som ligger mellan er.
Apropå det. Hon skrev om sucken och tror att du tjuvläst hennes blogg. Hon ber dig sluta med det.
/Skvallerbyttan
Jag blir rätt sur på när en olust till att ha sex är lika med död. Dödare än död.
SvaraRaderaFy fan.
Anonym:
SvaraRaderaLyckliga Hon är paranoid om hon tror att jag läser hennes blogg. Jag råkade en gång av misstag komma in på hennes Bloggtoppen-sida när jag tryckte efter en annan blogg. Jag stängde direkt.
Jag skulle inte orka, och skulle säkert ge upp på det här om jag läste. Om hon håller på som förut håller hon säkert på med eviga haranger om hur jobbig jag är.
Caroline:
Jag förstår inte. Läs det som står istället för att bli sur. Jag skrev om lust och inget annat. Innebärande att hennes åtrå till mig är död, eller var död just där och då. Känslomässigt död är hon inte. Om du läser just de raderna ser du att de är beskrivningen av just den situationen just där och just då.
"Andades ut tungt", håhåjaja...
SvaraRadera"Död" kändes bekant och du skrev själv angående DIN lust så sent som 27 augusti:
"Vad finns att förstå? Min sexlust är mer eller mindre död och jag vet inte ens hur den ska kunna väckas. Den väcks i samspel med Lyckliga Hon, och den dörren är stängd eftersom hon bara får panik om jag tar initiativ."
Vore det inte bättre om ni väntade in varandra i lugn och ro utan "panik", "tunga utandningar" och tog det lite lugnt med varandra och lät bådas gemensamma lust komma när den var färdig för det.
Nu råkade det vara du som "ville", förra gången var det hon och, som jag uppfattar det, ville du då straffa henne med att minsann inte vilja när hon ville... Nu gjorde hon fel, igen. Kanske du skulle granska dig själv med samma lupp som du granskar henne? Det kan inte vara lätt för henne, heller, att ständigt misslyckas och få klä skott för det? Självrannsakan och en gemensam välvilja önskar jag er båda, men framför allt dig. Mer harmoni och samstämmighet önskar jag er båda, helhjärtat.
Jag har läst hos er båda länge, sedan tiden för er gemensamma blogg och har aldrig tidigare kommenterat någon av era bloggar även om jag har varit på väg många gånger. Kanske blir det även sista gången, vem vet, även om jag säkert inte kan låta bli att följa era bloggar i fortsättningen också.
Men allvarligt, "Jag skulle inte orka, och skulle säkert ge upp på det här om jag läste. Om hon håller på som förut håller hon säkert på med eviga haranger om hur jobbig jag är." Du måste sluta att skjuta problemen på henne hela tiden.
SvaraRaderaI början innan ni bytte sidor som skulle vara hemliga för varann så tyckte jag du resonerade mkt riktigare och hade mera förhoppnig om framtiden, men nu känns det som om du försöker finna mera fel och brister på henne än något annat. Detta kommer att bli erat slut om inte ni kan sluta älta och förlåta och då verkligen förlåta.
Så nu har även jag tyckt till även om jag brukar vara en som mera läser och tiger.
Anonym:
SvaraRaderaJag håller med om att vi ska ge det lugn, men också att vi ska prata om det. Vilket jag vill. Försöka förstå varandra istället för att tysta ner det som ligger mellan oss och skapar frustration och ledsenhet.
Som det är nu tiger hon om frågan och berättar inte om vad det är hon känner, mer än standardfraserna om hur eländig jag varit förut. Vi måste nå fram till något nytt som möter den betydligt lugnare jag som är nu, för att återskapa den tillit som försvunnit mellan oss.
I princip alla jag vet som brutit upp från en relation i vuxen ålder, så är frånvaron av sexlust hos den som funderar på att lämna den rödaste tråden av alla. Det är en tung sannolikhet att veta som jag gärna skulle glömma.
Smygaren:
Jag svarar i en blogg.
Du säger att hon tiger bortsett från ett antal saker. Måste hon hitta på något nytt eller? Annars är det inte ett samtal, då är det ält?
SvaraRaderaOch det var verkligen rakt på som Anonym skrev. Sist var det du som inte ville. Ska hon sucka tungt då? Kommer din lust då? Va!?
Stina T:
SvaraRaderaOm tigande. Vi pratar inte om sexlivet. Och ibland när jag frågar bara tiger hon istället för att säga "Nej, jag vill inte". Hon låtsas som att hon inte hört en fråga sagd i glad ton. Tigande på två plan.
Om att jag inte ville. Så var det inte. Det blev förvirrat mellan oss. Jag ville men vågade inte släppa ut de känslorna eftersom jag inte var trygg i att hon ville. Ingen vet om hon ville, men hon ville kyssas. Jag ville att hon skulle visa tydligare att hon ville. Jag är instängd bakom ganska många lager och vågar inte komma ut helt enkelt. Det gör ont att släppa fram min längtan efter henne för att sedan upptäcka att jag längtar i monolog. Det var vad som hände.
Mina vackra känslor inuti har också förvandlats till något fult som stressar henne. Det är en krock inuti mig när mitt vackra är något jobbigt. Det är ingen rolig känsla.
Varför ska ni prata om sexet då? Om det ska vara ni, i ett decennium bakåt och i minst det dubbla framåt, kan inte då sex få vara lite nedprioriterat när ni känner er som minst fungerande tillsammans? Typ som nu. Jag personligen känner mig ofta utnyttjad om sex föregår bråk. Jag gjorde ju det i en förtrolighet om att jag är fin och bra, inte som en upptakt till att berätta att jag är dålig och har brister. Du låter väldigt fokuserad på brister och klaga.
SvaraRaderaMen det är kanske som du var inne på att du ventilerar dina klagomål här. Hoppas de inte är lika många i ert umgänge.
Det är kärleken som är vacker. Inte sexet.
Kräv inte att hon ska säga "Nej jag vill inte ha sex med dig." Det tror jag att alla kvinnor provat någon gång och jag tror att alla kvinnor kan säga att det inte alls brukar kännas lyckat.
Det finns ingen som helst motsättning mellan sex och kärlek, och sex är heller inte nödvändigt för kärlek.
SvaraRaderaOm vi ska enas om att avsexualisera relationen ett tag måste vi i alla fall prata om det. Om vad bägge längtar efter och behöver för att må bra. Och om det rimliga i det vi vill.
Se det vackra inuti mig. Det finns inga krav. För mig är åtrån till Lyckliga Hon en varm, ömsint känsla, som när den var harmonisk fyllde mig med en allmänt välvillig och förlåtande syn på henne. Förut i relationen hade jag problem med gränsdragningen mellan sex och ömhet och kärlek, och kunde drivas av frustration i min åtrå. Jag är rädd att den obalansen kan komma tillbaka nu.
Vackra känslor förtjänar att tas emot vackert och det är tragiskt att det inte är så nu.
Anonym svarar Lyckliga Han:
SvaraRaderaDu skriver om att brist på lust förebådar lämnande med hänvisning till Hon, men skriver till Stina T att din egen brist på lust inte alls var någon brist på lust utan; "Det blev förvirrat mellan oss. Jag ville men vågade inte släppa ut de känslorna eftersom jag inte var trygg i att hon ville." Nu tror jag inte alls, av egen erfarenhet, att brist på lust är liktydigt med tankar om lämmnande men bortsett från det; Tror du inte att Hon också blir förvirrad? Hennes trevande initiativ möts av en "död" lust hos Han och när Han vill men inte får så "andas han tungt...".
Jag vidhåller att du måste granska henne med samma glasögon som du granskar dig själv för; Han har "vackra känslor" men Hon saboterar mest och vill illa tycks det mig i din blogg. Du kan inte titta på henne med svarta glasögon och på dig själv med rosa. Att hon vill kontakta Barista förstår jag gör ont som bara den men JAG tror att det är en frihetslängtan mer än en otrohetslängtan. Har hon inte varit hemligare när det har skett hemskheter? Är det inte ett gott tecken att hon vill berätta för dig att hon vill känna sig fri att kontakta dem hon vill? Hon verkar ju vilja vara öppen med sin kontakt?
Du skriver också till mig om att du vill prata och det tror jag är livsviktigt i ett förhllande. Men det gäller då att ömsesidigt prata och lyssna på VARANDRA och att inte någon av er har patent på vem som sitter inne med sanningar utan att ni verkligen ska försöka förstå varandras känslor även om det säkert kan göra ont.
Slutligen; du spekulerar på annat ställe i bloggen om hon häver ur sig anklagelser mot dig på sin blogg. Inte om du frågar mig. Jag tycker nog att du är en betydligt värre syndare på den punkten... Jag känner ju inte någon av er annat än genom vad ni skriver på bloggen men när du skriver att du inte är densamma längre och att hon borde se det så kan jag tycka att du kanske också borde försöka se henne för den hon försöker vara nu än att du ser hennes gamla synder?
Allt gott!
Anonym:
SvaraRaderaJag vill mötas i nuet, i ett samtal om vilka vi är och vill vara NU. Men det samtalet vill hon helst slippa ha. Tyvärr, säger jag då.
För mig är en bra definition på trygg kärlek eller vänskap, att man frågar nyfiket och inte är rädd för svaret. Ett grundproblem är att hon inte frågar mig. Och ja, jag tror hon är rädd för svaret och det är även mitt ansvar. Men hon gör knappt ens det mest väluppfostrade och frågar hur det är på jobbet. Hon känns onyfiken, och då bryter man mot Varandra.
Jag är stolt över att jag oftare frågar henne vad hon känner och tänker och gör.
Jag har tyngts så av skuld och låtit mig manipuleras av Lyckliga Hon för mitt hångel för sju år sen. Så mycket som hon ursäktat med hänvisning till det. Därför är det jobbigt när hon hanterar både otroheten och att hon lämnade mig med ett iskallt "Det var ju då".
Att läka sår man orsakat är svårt, och kräver ett väldigt tydligt ansvarstagande för det man gjort och en stor ödmjukhet för att det i personligheten som fick en att göra det gör att man riskerar att göra det igen. Hos Lyckliga Hon hör jag exakt samma ord om allt hon lärt sig och utvecklats, som hon sa i familjerådgivningen, fram till en vecka innan hon var otrogen. Hon skyllde allt på mig då, och faller lätt in i att göra det även nu.
Hon berättar att hon vill ha kontakt med honom. Ja. Det är bra. Tyvärr hade jag vankat ut i tryggheten att hon hade sagt upp kontakten med honom. Det är inte roligt att vara ledsen för nånting och bli bemött med ilska och förakt som hon gjorde i våras.
Om hennes blogg. Jag har fått några mejl ibland av läsare som säger att Lyckliga Hon retar sig på minsta småsak hos mig hela tiden. Den läsaren kan ju tolka helt annorlunda.
Lyckliga Han. Stöd för att hon konstant verkar reta sig på dig i vardagen. Nåt du sagt eller suckat eller gjort. Mest varje dag skrivs en blogg där du retat upp henne.
SvaraRaderaVisst skriver du också en del sånt, och om större frågor. Men den som hävdar att Lyckliga Hon är positiv på sin blogg ljuger. Hon är jättegnällig faktiskt.
Du däremot är gnälligare än förut. Då försökte du alltid vända allt till att det fanns en framtid och skrev ofta varma ord om Lyckliga Hon. Din blogg om hur ni använder bloggarna var klok. Ni är på väg att förstöra det här.
Min analys: Hon har ett stort behov av att vara sig själv nu, låter det som. Och du kan inte låta bli att peta henne i sidan hela tiden. Om jag förstår det rätt så har du varit en ganska svår och sträng och kontrollerande person bakåt och nu har hon kanske hittat en lucka där hon känner att Hon måste smita ut för att återfå sig själv. Du hävdar att du är så säker på dig själv - bjud henne då denna möjlighet att själv växa! Backa! Kanske tar hon för stor plats nu men låt henne växa och låt henne hitta sin riktiga, värdiga storlek och förenas så.
SvaraRaderaDu själv verkar tycka att du är komplett eller att dina fel kan kvittas mot hennes.
Tänk om det var en riktig kyss. I lust och kärlek. Som kunde blivit alldeles underbar. Om ni stannat där. För det är kanske bara så långt hon ville gå. Inte längre. Ett försiktigt óch helt äkta närmande. Och så var hon tvungen att avbryta dig när det gick för snabbt. Vilket ju inte alls varken betyder något anklagande mot dig och din lust och längtan. Ej heller behöver det betyda att hon egentligen inte alls kysstes falskt. Så tråkigt att du recenserar hennes kyss och hennes närmande på detta viset. Du gör dig själv besviken i onödan och blir oerhört självömkande. Ta det lugnt. Du behöver inte lägga band på dig. Inte heller ge dig själv skuldkänslor som du sen projicerar på henne när du känner dig avvisad. Ta det bara lugnt, släpp ditt ego och inse att kvinnors lust är oerhört känslig för störningar. Har man som kvinna tappat den måste man gå mycket varsamt fram.Lev i din lust men var varsam med hennes. Tids nog återfinner ni varandra. Hoppas jag...
SvaraRaderaEj heller behöver det betyda att hon egentligen kysstes falskt. Ska det vara.
SvaraRadera"Men den som hävdar att Lyckliga Hon är positiv på sin blogg ljuger. Hon är jättegnällig faktiskt."
SvaraRaderaJahapp, jag är den anonyma (vi börjar bli många:-) som skrev att jag inte tyckte att Hon hävde ur sig anklagelser på sin blogg och jag ljuger inte. Tycker jag. Jag tolkar ju på mitt sätt precis som alla tolkar på sitt. Men att hon är positiv har jag inte skrivit. Men mer välvilligt och positivt skrivande än Han, tycker jag fortfarande.
/L
Anonyma som skriver om hennes blogg.
SvaraRaderaDet är väl inte en okänd historia på våra bloggar att läsarna väljer sida. Ni har bägge rätt i era subjektiva tolkningar, precis som jag har rätt i hur gnällig hon var förut. Som jag inser att jag är gnällig nu.
Caroline:
Jag tror du prickar rätt på med min känsla, att hon tar för stor plats i relationen nu, som en motreaktion och vilja att bli en självständig människa. I den processen trampar hon på och sårar mig. Hennes otrohet och lögner passar in i samma tankegångar. Men någon gång måste vi få en harmonisk balans.
Man kan inte bygga upp sig själv på bekostnad av någon annan. Vilket är vad hon försökt göra. Vi måste bägge trivas i det gemensamma.
Jag vänder mig delvis mot att jag bestämt och styrt förut. Allt som handlat om hennes barn har hon bestämt, till min stora ledsenhet. Jag har bara varit bank. Hennes motreaktioner kommer inte bara från mig, utan har rötter tillbaka i hennes barndom.
Om mig själv? Nej, jag är alls inte utan brister, men jag är en oändligt mycket mer lyhörd och lugn människa idag än någonsin förut. Kanske dags att hon ser det. Jag är lugn och trygg med min familj (undantaget tvillingbrorsan) och på jobbet, och förutom när vänner träffar partner och cocoonar, så är det rätt okej på vänfronten. Jag har aldrig tråkigt eller är sysslolös själv, och behöver inte Lyckliga Hon för att ha nåt att göra.
Men jag längtar efter ett fungerande och tryggt Vi.
Anonym om kyssen
Jag recenserar inte, jag försöker förstå min egen reaktion. Den var säkert äkta, och den var utan den panik som en kyss kan väcka hos henne när jag försöker kyssa henne. Ansiktet av avsmak är en väl känd reaktion för mig.
Men betänk att jag inte heller har någon lust. Den delen av min kärlek till Lyckliga Hon är instängd och är av henne definierad som ful och kränkande och jobbig. Därför stänger jag in den.
Hon tycker jag ska anpassa och tassa för hennes bristande lust, men min instängda och förtvinade lust får inte pratas om.