Jävla jävla kärlek.
Menar jag inte.
Men ensam hemma och trött.
Och med en helg där Lyckliga Hon var så trött.
Och en gårdag där hon och dottern regisserade upp sitt bråk.
Och en massa som bara skaver och är förljuget.
Inte så roligt.
Men nu.
Lugn och stilla i mig själv.
Sitter jag här och bara saknar.
Helt hudlös.
Och vet att Lyckliga hons röst skulle få mig att gråta.
Fast bra.
torsdag 3 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar