Min älskade dotter

I sängen ligger dottern. Hon kramar min skjorta innanför sin arm. Bredvid ligger en av mammas använda tröjor. Dottern var ledsen och saknade mamma. Grät stort. Prat med mamma. Tröst av mig. Lite kläder att lukta på gjorde susen.

Lyckliga Hon är inte här ikväll, trots att det var bestämt så. Pojkar. Men den där bussresan hem från min storasyster när allt jag visste var att hon skulle med till mig sa hon: "Det ska jag inte". Sen började hon väsa "Sluta nu" när jag sa att hon faktiskt inte berättat det.

Tack och lov att dottern visste att mamma ändrat sig. Jag hade sett henne gråta och krama mamma tidigare. "Visste" som i anade, även om Lyckliga Hon sällan berättar sånt.

Dottern gillar inte när mamma ändrar sig. Om någon undrar.

Dottern var ledsen. Jobbig helg. Det skulle bytas helg. Vad dottern inte förstår är varför hon byttes bort. Bara pojkar skulle det vara för mamma. Dottern ledsen och ratad. Och vad Lyckliga Hon än säger, vad för skuldbelägganden mot mig hon ger sig på. Nej, jag har inte "fyllt" dottern med nånting. Hon artikulerar sin känsla. "Mamma. Varför?" Gråt. Jag säger att jag förstår mamma som vill få en helg med bara pojkarna. Enas med dottern om att vår helg med trevliga vänner, Mumindalen med barn, syster och småkusiner, var mysig.

I allt detta blir magen varm av att min skjorta är innanför dotterns arm. Skönt.