Hennes gamla ord som sagts utan mening förr är kloka och vill framåt.
Mina är "ältande" och hon avbryter samtalet.
Härskarteknik.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om mig
- Lyckliga Han
- Jag. Helt enkelt.
Bloggarkiv
-
▼
2009
(178)
-
▼
september
(60)
- Jag vet inte om jag får
- Finhöst
- Per definition
- Samma ord
- Saknad
- Dottern ringde
- Tankar från dagboken
- Drömde om otrohet
- Förberedd
- Kloka dottern
- Förlåta mot bättre vetande
- En hyfsad morgon
- En sällsynt usel kväll
- Snälla familjerådgivaren, hjälp oss att förlåta
- Problem med ordningsmakten
- En nejmänniska
- Roligt
- Ironi och tragedi
- Säga ifrån
- Min älskade dotter
- Hur dags?
- Städmusik
- Förberedd
- Badkläder
- Tillsammans
- Sluter ögonen
- Scenskräck
- En sten, eller grustag, eller surdeg
- En viktig fråga
- Anna Anka
- Krishantering
- Försöka
- Dölja
- Inte gå i familjerådgivning
- Samma som vanligt
- Brev
- Jag, Hon, Vi.
- Så lägligt
- Vill så gärna
- Försöker
- En lögnare och en idiot
- En drömmardröm
- Ett möte, fyllt av rädsla, men ändå ett möte
- Längtan efter det allra enklaste
- Färskt minne - historiskt presens
- Om Lyckliga Hon fick en magisk lampa
- Ord är svårt
- Vad två personer saknar
- Bra läge att avgöra
- Nu vet jag
- Bloggandets negativa konsekvenser och relationens ...
- Nu vet jag vad hennes skav är
- Jag vågade känna. Dumt.
- Ett val
- Nånting
- Vill gå i rådgivning
- Kärlek
- Nya tolkningar, samma ord
- Stackars dottern
- Så fel det blev
-
▼
september
(60)
Härskarteknik.
SvaraRaderaJa det borde väl experten veta allt om.
Men om du vill det här, sluta någon gång!
SvaraRaderaDet spelar ju ingen roll vad hon säger. Du maler och ältar samma gamla skit hela tiden.
Vill du det här så måste du lägga allt det gamla bakom er. Bara se framåt. Annars är jag helt övertygad om att ni snart inte finns mer, som par.
Jag har inte en aning om vem du är, men det var sällsynt otrevligt skrivet.
SvaraRaderaL:
SvaraRaderaDet otrevliga gällde Anonym.
Det här handlade väl inte om gammalt och nytt, utan om retorik för att styra ett samtal.
Varför ska jag sluta tycka att bägges definition av vårt gemensamma liv och våra problem ska vara likställda?
Genom att ständigt hota med att lämna försöker hon styra alla diskussioner till att bara kritisera mig. Punkt. Jag har känt så mycket skuld att jag accepterat det förut. Det ska jag inte sluta med.
Ingen av oss trivs. Det måste vi kunna prata om, inte bara hennes eviga vilja att förändra mig för att hon inte står ut med mina positiva sidor.