Jag läser Anna Kåvers "Om känslor" och försöker fånga vad jag verkligen känner just nu för att inte blanda ihop. Försöka fånga och förstå. Inte blanda ihop. Varje känsla och dess ursprung. Jag försöker fånga.
Ledsen
Den omedelbara känslan är inte arg utan ledsen. Hon gör det igen. I ett läge där vi haft det bräckligt valde hon att återigen fokusera på sig, bara sig. Gråter.
Arg
Arg blir jag när hon berättar och inte ber om ursäkt. När hon gjort fel men försöker anklaga mig enligt nån "Vad-fan-skulle-jag-göra?"-logik. Eller när mina misstag ska hudflängas i flera år, men jag ska bara "Vara vuxen nu" varje gång hon gjort något dumt. Hon bara försöker och försöker trycka över sina känslor av skuld till mig. Det är så nedlåtande att jag blir direkt förbannad.
Besviken
Varför ska jag försöka när hon ständigt sviker? Jag tappar sugen eftersom jag verkligen har jobbat hårt i min terapi under våren och även sen för att våga lita på henne. Precis som jag vågade lita på henne om Rocky förra våren och blev lurad av henne. Vågade lita på att hon såg mig och sade upp kontakten med Barista i våras. Jag har varit godtrogen så många gånger. Och nu gör hon det igen.
Känslan inför framtiden
Jag gillar Spanarna i radio. Det krävs tre observationer för att få till en spaning. Det är svårt att inte göra det med hypotesen "är Lyckliga Hon en tvångsmässig lögnare?". En, två, tre, mängder. Något är sjukt med en person som gör på det sättet. Tvångsmässigt är inte kul att leva med. Det är svårt att vara optimist i det här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
För att citera Dr.Phil " det bästa sättet att spå en persons agerande i framtiden , är att titta tillbaka och se hur har hon/han agerat tidigare"
SvaraRaderaDet är något direkt barnsligt och sjukligt i hennes sätt att agera.
Skilsmässa eller inte? kanske ska ni ta en time-out i ert kärleksförhållande fram till 1/1 2010. Och tillåta er att bara vara föräldrar åt gemensamma dottern, men i övrigt ha total frihet att göra vad 17 ni vill. kan vara en bra tid att gå på familjerådgivning.. och diskutera...men ärligt talat så tror jag inte lyckliga hon är kapabel till det.
Kram på dig.
C4
Tack för stödet. Självklart har jag varit så uppgiven om Lyckliga Hons inre obalanser och hur hon haft svårt att nå inre frid i sig själv. När jag tycker att hon upprepat gör saker mot mig som sårar och är jobbiga, säger hon argt "Konstigt att mina vänner tycker om mig då". Allt byggt på felslutet att hon behandlar dem med samma o-nyfikenhet och lögner. Jag har fel, och hon har rätt i alla lägen.
SvaraRaderaOfta är det så, men inte alltid.
Jag tror på det kloka samtalet. Där vi möts i våra låsningar och upprepningstvång. Vågar stå för dem. Vi ska inte utsätta dottern (som är ur balans för att mamma lämnade) för en separation till för att kanske mötas igen. Det är bara dumt mot dottern.