Samma ord

Det är sån misstro det här. Samma ord kastas fram och tillbaka mellan oss och vi vill möta, men vi försvarar oss bara eftersom vi är rädda.

När Hon skriver "bli bättre på att ta ansvar för att få det vi vill ha och mår bra av" har hon sagt det förr, och då menade hon att hålla på och flirta med Rocky eller ljuga om Barista. Bottennappet. När jag grät av ledsenhet om att jag anade att hon inte hade kontroll över känslorna för Rocky och hon hånfullt sa "Du får faktiskt ta ansvar för ditt eget mående" var ett gravt missbruk av ett klokt uttryck.

När Hon skriver "säga sånt som är sant som ingen frågar efter" vet jag exakt hur elak och anklagande mot mig hon kan vara när hon säger sanningar. Sanningar ska sägas om sig själv, inte vara anklagelser om någon annan. Men sanning är i sig fint. Det är ju bra om vi är överens där.

Och när "Ta för mig och följa min egen kompass" dyker upp, då slänger jag igen dörren och springer. Det är som att Hon inte fattar ett skvatt att jag är trött på hennes egoistiska ångvältsbeteende där hon fullständigt struntar i vad jag tycker och vill. Att jag faktiskt inte vill leva med en partner som uppför sig så.

Ja, ja, ja. Jag vet att alla meningarna har en framsida.

En klok idé är nog att ta enstaka meningar, samla sig till dessa, och sedan be att få dem välvilligt tolkade av partnern. Samtidigt som man själv ska ha ödmjukheten att inse att man missbrukat meningen förut.

Språket är ett farligt, viktigt redskap som ska nå fram för att fungera.

Precis som kärlek. Kärlek är ett verb. Det räcker långt med bara den meningen.