Stackars dottern

Det är jobbigt det här med lilla dottern.

Jobbigt att hon blir så klängig.
Och att hon får höra mamma sucka så.
Och då klänger hon ännu hårdare.
Och mamma suckar ännu mer.
Oj vad synd det är om dottern.
Dags för nya hjulspår.

Hon som så gärna vill veta får alltid höra.
Nej, jag vet inte när mamma kommer.
Jag vet inte om mamma kommer.
Dottern vet bara att den tid som sagts alltid flyttas framåt.
Och jag ser hur det stressar henne.

Klängighet har sina förklaringar.
Barn är inte ondsinta.
Vill inte förstöra.

Att bo varannan vecka.
Ibland bara jag.
Ibland bägge.
Ibland bara mamma.
Och storebröderna.
Hur vet en stor liten tjej?
Hur kan hon förstå?

Dottern säger ibland.
Berättar om förvirringen.
Hon vill att vi ska flytta ihop.
Jag har slutat tänka det.
Vet att det bara blir fel om jag säger.
Men jag tänker på stackars dottern.

Hon anar och förstår.

Min älskade tjej som förstår för mycket.
Och anar ännu mer.