Nu har jag sagt det igen.
Igår kväll skrev jag.
Vi är på väg att förstöra det här.
Vi går och spänner oss och skyller på den andre.
(Nu skyller hon sina bråk med dottern på mig.)
Vi klarar inte av att prata.
Bägge är rädda.
Ingen vågar vara svag.
(Men det är vi.)
Jag vill gå i familjerådgivning.
Skrev jag.
Men det har ännu inte fått nått svar.
Samma ignorerande som alltid.
Samma molande tystnad.
Samma inte låtsas om.
Jag har varit där förr.
Jag anar, med viss uppgivenhet.
Vart det är på väg.
fredag 4 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar