Vill så gärna

Jag minns ett tillfälle efter att Hon hade berättat om otroheten. Jag grät och var helt katatonisk. Jag bara stötte bort henne och gick in på toaletten för att vara ifred. Hon följde efter och kramade mig mot mina händer som försökte putta bort. Det är ett av få tillfällen när hon verkligen stöttat mig helt hudlöst. Jag är säker på att med mer av sånt hade otroheten lagts bakom. Nu fick jag försöka förlika mig med det som hänt samtidigt som anklagelserna om mitt hångel sex år tidigare eller det frihetsprojekt jag "utsatt henne för".

Jag vet att det just nu är min framtid, att det är huvudspåret. Jag har faktiskt ledsnat nu.

Men ändå finns det där, hoppet om något nytt. Inte det som varit utan nytt. Jag hoppas alltid när sånt här händer att det ska komma en eftertanke. Något nytt i det destruktiva. Mindre av den eviga misstron mot mig och mer av ödmjukhet. Mer hudlöshet. Mer öppenhet och närhet i pratandet. Det jag saknat så under en längre tid. Det hon bara gett till och sökt med andra. Mötet.

Ser jag en förändring? Nej, inget nytt i tonfallet. Hon blir ganska kall om jag är ledsen och arg och tystnar om jag visar att jag är besviken. Inget ändrat trots att hon tämligen objektivt har gjort fel genom att för attonde gången ljuga för mig i en fråga där man inte ska ljuga. Raserat ännu mer tillit.

Samma tonfall. Det är jag som ska förändra mig, för hon vill inte känna "skam". Men skam är väl hennes känsla? Jag tycker hon ska ta ansvar och stå för det hon gjort och försöka inte göra om det. Då kan vi lära oss tillsammans, hamna där vi inte varit, i något nytt. Den skuldallergi som låser henne så måste pratas om.

Det senaste uttrycket nu är att hon "inte gjort något hon skäms för sen maj förra året". Jag har frågat vad hon menar, men det verkar att hon tycker att allt detta ljugande är okej. Eller att "en separation jag aldrig själv skulle vilja utsättas för" också är okej. Eller också tar hon bara i och tänker inte efter.

Jag vill hålla fast vid att inte bryta upp förrän vi gett det en chans i familjerådgivning. Jag vill så gärna. Jag vill förlåta. Men jag vill faktiskt att Lyckliga Hon visar något nytt. Slutar ställa mig mot skranket som den jobbige. Om anklagelserna mot mig fortsätter ger jag upp.

Men jag tror att vi kan hjälpas åt. Jag tror att hon kan våga något nytt.