Wow, vi hade sex härom kvällen. Två månaders helcelibat och ett halvårs halvcelibat av Frun. Jag ska vara jättenöjd, sväva på rosa moln och så. Och det gör jag. Den ena delen av mig. En romantisk, generös, villkorslös jag. Den som älskar att ge njutning. Som älskar så in i varje por av mig att se Lyckliga Hon glad, njutande, och med öppna ögon njuta.
Det fick jag ju se och känna. Sexet var som tonårssex. Lyckliga Hon var som en livrädd människa som försöker övertala sig om att det inte är farligt. Massor av gränser mellan sex och ömhet dök på lustdödande sätt. Men det fanns också närvaro och öppna ögon. Och vad som såg ut som stor njutning av henne, efterlängtad och fin. Men också en del slutna ögon och en vägran att röra mig som är så avtändande. Min sexlust är så sargad och obalanserad att min egen njutning var ganska torftig. Jag är van att bara fokusera på henne.
Men det finns en annan jag också. Jag. En som vill bli sedd och bekräftad som kropp, som vill slappna av och göra exakt som jag vill, inspirerad i stunden och inte ständigt behöva tolka varje sak som sker eftersom det så lätt blir fel. Den jag blir avtänd av att vara osynliggjord som sexuell människa, och det är en del av min brist på njutning.
Jag tror det handlar om två saker. Den första är att känna mig sedd för mig, inte för vad jag gör. Att bli rörd, smekt, tittad på, är att känna mig sedd. Vägrar Hon röra eller smeka gör hon mig osynlig. Samma känsla får jag av att Hon ovillkorligt ger mig och njuter av att ge. Det var inte mycket av det.
Den andra biten handlar om att söka sig in i de sexualitetens delar som fångar känslan i personligheten, känslan i relationen. Tillit är ordet. Jag längtar så efter den underbara känsla där jag är jag och där jag vet. Inte behöver tänka. Där inte skapade gränser mellan sex och ömhet kväver njutningen, när slickande avfärdas med "Nej, jag vill ha dig nära".
Min sexlust och min sexualitet har varit så ensam så länge att jag inte vet vem jag är. Tyvärr är jag inte speciellt optimistisk med en partner som så länge satt upp hinder och levt i det förflutna, och som inte ställer frågan vad jag vill. Det lämnar mig att stoppa mig åt sidan och leva i nuet.
Det är fint att vara nöjd med det som är. Men ännu finare att känna att man är sig själv fullt ut. Jag hoppas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Men ett halvår i celilbat klarar vi väl alla? Inte skall din sexlust ta stryk för det?
SvaraRaderaDet kanske mer är din sexlust relaterad till Lyckliga Hon som tagit stryk....?
Förstår det i så fall. Det har varit många jobbiga turer för er.
Går någon opåverkad genom ett halvårscelibat i en relation när det kommer plötsligt och när du är den isolerade och det dessutom tigs ihjäl? Visa mig den personen. Ett halvår som singel går väl alla igenom, men då finns just inget annat än ensamheten som frustrerar.
SvaraRaderaVår skit förvärrar det hela. Jag har ofta på ett rimligt sätt behövt fundera på om hennes kärlek varit död och på om hon längtat efter någon annan.
Min sexlust har gått igenom massa olika stadier:
- Manisk, nästan tvångsmässig som prövat mina egna gränser genom läsande och tittande.
- Totalt asexuell.
- Intensiv längtan efter Lyckliga Hon.
- Nästan avsmakskänsla i Hennes fysiska närhet.
Vem jag skulle varit i relation till någon annan vet jag inte. Jag har ju som sagt i princip bara haft sex med mig själv. Det har varit allt från himlastormande till ångestladdat.
Lite in-ut behöver inte vara så dumt i sin enkelhet. Man kan ju vänta lite med slickandet och sådant. Särskilt om det bara är du som vill ge och inte hon som vill få.
SvaraRaderaAnonym:
SvaraRaderaDet tragiska är att Lyckliga Hon skapar en uppdelning mellan ömhet och sex som är totalt meningslös. Jag är förbi det för länge länge sen, men hon lever kvar och frodas.
Det kan väl visst vara skillnad på ömhet och sex, hur menar du då? Man kan knulla som fan och man kan kramas extra nära. Det är nog skillnad för många. För min del är inte slicka ömt. Det känns inte ömt. Jag tror du får förklara för jag förstår inte hur du menar antar jag.
SvaraRaderaAnonym.
SvaraRaderaSex, ömhet, kärlek. Kanske är ömhet fel ord, kanske inte, men jag tror det är rätt ord. Förut i livet och tidigt med Lyckliga Hon hade jag ofta problem med närvaron i sex. Det fanns en distans som blev kärlekslös i delar av sexet, och något i mig som vände sig mot "gosigt" sex som fel.
Men allt fint, busigt och fantastiskt vi upplevde sexuellt under några år förlöste den kluvenheten till en harmoni som manifesterar sig i att det finns stor ömhet i alla sexuella beröringar och handlingar.
Det paradoxala är att Lyckliga Hon alltid "anklgagat" mig för att ha en uppdelning mellan sex och ömhet, där ömhet fått stå för "fel" beröringar av henne mot mig. Där har allt gått så fel att hon till slut upphörde att röra mig alls, men det är en annan historia.
Det intressanta är att all åtrå till henne, hur den än manifesterar sig, är fylld av kärlek och ömhet. Eller var, för jag vet inte längre hur mina frustrationer fått mig att bli inuti. Tyvärr kan nog en del gammalt ha kommit tillbaka.
Då kanske vi är två som lever i dikotomin sex-ömhet igen. Vilket vore tråkigt som bara den.
Jag fattar faktiskt inte vad du skriver.
SvaraRaderaFörut hade jag problem med att vara ömsint närvarande när jag hade sex. Det har helt försvunnit. Sex är ömhet, oavsett vad jag gör eller Lyckliga Hon gör.
SvaraRaderaLyckliga Hon däremot drar en tydlig gräns mellan sex och ömhet, eller gosig sex eller vad som helst. Det tycker jag är en destruktiv gräns som tar bort massa lust och glädje.