Jag kan inte hjälpa att jag återvänder till den där fredagen. Att det fick så oändligt stora proportioner och uppgivenhet för Lyckliga Hon att vi grälade. Jag menar, hon har grälat mig med konstant från augusti till början av oktober, i nåt slags bemärkelse. Straffat mig, isolerat, inte svarat på tilltal och andra saker som inte går att upphöja till allmänna regler i en relation. Tvärtom.
Men jag funderar på vad jag kunde gjort annorlunda. Funderingen som föddes av att kombinera en Lyckliga Hon som hade tappat det där gladare, mer förväntansfulla om oss med att jag fick veta att hon hade mer kontakt med Barista. Jag menar, jag vet ju hur missnöjd hon är med mig, och att hon vill att jag ska bli någon annan. Det visar hon ju hela tiden, och det gör ju ont även om jag tänker att jag är bra som jag är.
Jag borde hållit käft. Det är så många gånger som hon bara tigit och vänt ryggen till och stängt sig. Hon hade reagerat men jag borde bara svarat "Jag vill inte prata". Mitt problem var att jag var sugen på närhet för att få bevis för att hon var närvarande och inte avstängd. Jag borde stoppat det åt sidan.
Jag ska också ta mitt upprepningstvång på allvar. Att jag "vill" befinna mig i ett läge där jag är oönskad och förlorar jämförelser. Hemska tanke, men självklart är det så. Jag har mina tydliga aningar om varför och hur jag borde hantera det klokare. Men det får jag återkomma till.
Nu ska jag hålla käft och spela rollen som mig själv, i väntan på att verkligen få vara mig själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du skrev: "Mitt problem var att jag var sugen på närhet för att få bevis för att hon var närvarande och inte avstängd"
SvaraRaderaDet är just det där som inte funkar på Hon. Om hon är som jag. Det får mig att bli iskall istället, när någon fiskar efter bevis. Jag vill visa sånt spontant.
Kan du inte göra ett försök att inte vara så "på" hela tiden? Testa och se hur det går!
Försök att sluta dra upp det gamla. Återvänd inte mer till fredagen. Gör ett försök att göra helt annorlunda. Det du gör nu ger ju inget bra resultat, så varför inte ge det en chans?
Jag menar bara väl.
Skriv nu inte -Men Hon gör ju fel!!!!
Ibland undrar jag om detta med visa/söka närhet och ömhetsbevis kan vara den djupaste verkliga skillnaden mellan kvinnligt och manligt.
SvaraRaderaJag hoppas att det inte är så, för då finns inte den lyckliga relationen ens i teorin.
Om man inte klarar att leva med att någon söker ömhet, då borde man (eller kvinna, mest, kanske), om man är en rationell varelse, försöka visa ömhet INNAN det är så förtvivlat länge sen att det är omänskligt för partnern att inte visa att han söker ömhet.
Andningskutym:
SvaraRaderaDet där är lika manligt som kvinnligt.
Förra året var vårt förhållande omvänt. Jag sökte ömhet bekräftelse, kärlek hela tiden. Och ju mer jag gjorde det, desto kallare blev han. Han kände sig trängd, och var oerhört stressad i sitt jobb. Han mäktade inte med min klängighet.
Jag frågade jämt: Älskar du mig? Vill du verkligen leva med mig? Har du någon annan?
Efter det har det hänt lite som fått det att bli omvänt. Så jag känner igen den där "klängigheten" och bekräftelsenarkomanin både från mig själv och min man, beroende på i vilken situation vi har befunnit oss i. Numera förstår jag att det inte är en bra väg att nå en partner, under pågående kris/problem.
L:
SvaraRaderaDefiniera mig inte, jag får nog av det hemma.
Jag förstår hur du tänker L, men det är mer aktuellt som Hons överkänslighet än som mitt beteende. Verkligen, stor skillnad på mig mot förr.
Jag var inte klängig. Men jag var väl medveten att nämna mitt grubbel skulle leda till att Lyckliga Hon gick i lås och blev arg. Och eftersom jag var lite sugen på hångel hoppades jag kunna le igen efter några minuters tystnad. Men hon ställde den ledande frågan lite som "Har du kvar tekannan du stal i London"; att tystnaden i sig skulle tolkats som grälanledning av Lyckliga Hon.
Mer om klängig. Längta kan jag ändå. Men jag har rätt effektiva filter på mig nu för tiden, annars hade jag inte orkat. Jag stänger av eftersom hon är så kall. Jag tycker Hon är ohövlig och ofta direkt otrevlig ibland i sitt bemötande. Hon hade aldrig accepterat motsvarande av mig eller någon vän. Tyvärr är det så tragiskt. Men Hon är bra på både retoriska vinklingar marknadsföring.
Andningskutym:
Det där bygger på att man kan vara icke-ego i sitt tänkande, samt på ett spela-spelande som jag själv avskyr. Att tänka "Jag får inte visa för mycket för då känns jag klängig" dödar all lust för mig. Tyvärr uppmuntras sånt beteende. Det är känslo- och kärleksdödande enligt mig att tänka strategiskt i en relation. Det är nog faktiskt mest den som får panik som måste fundera.
Jag skulle inte kalla det för att spela spel i en relation, om man lägger band på sig och inte agerar ut allt man känner för stunden.
SvaraRaderaDet är ju inte så att du ska sluta visa att du älskar henne, men om du märker att hon inte mår bra av att du söker hennes närhet just då, är det bättre att backa lite. Det det är ju inte heller ok att tvinga sig till sex om ens partner inte vill. Lite så menar jag.
Det handlar om att göra något som gynnar realtionen, och får låsningen att släppa.
Men, du L, att vara rationell gäller båda. Som sagt, vill man slippa kläng så får man väl försöka visa lite tillgivenhet av egen rationell vilja, ibland. Att bara lägga allt på den olycklige understimulerade parten är kanske lite egocentriskt.
SvaraRaderaAtt tvinga sig till sex.... jag tror inte att det är något stort problem. Det handlar mer om att bli bekräftad verbalt eller med beröring. Att alls få nån slags indikation på att man betyder nåt och är nåt värd. Att få vara ledsen utan att bli utskälld, att få berätta hur man må utan att bli förvisad till tystnad. Ensidiga relationer blir inte bättre av att man byter sida ibland.
Jag håller med dig i allt, Andningskutym, om man är i ett normalt fungerande förhållande. Det är de inte just nu vad jag kan förstå. Jag uppfattar det som att det är Han som är mest beroende av bekräftelse i förhållandet, och försöker bara ge tips på vad han kan göra för att få Hon att ändra på sitt beteende.
SvaraRaderaJag menade inte att Han försöker tvinga sig till sex. Det var bara en liknelse. Typ att man inte alltid kan låta sina innersta känslor ta över och agera utifrån dem. Behärskning kan krävas ibland.
Jag tror Hon är exakt lika beroende av bekräftelse. Annars börjar man inte gråta pga uteblivet beröm som hon för nån månad sen.
SvaraRaderaOch bägge avskyr kritik lika passionerat.
Däremot fyller själva tanken på allt fysiskt - tror jag - Hon med låsningar och rädsla. Då blir Hon iskall och stel. Det borde Hon jobba med.
Jo, men jag menar det är ju du som är ledsen för uteblivet sex och närhet. Inte hon.
SvaraRaderaOj vad jag kommenterar mycket. Du vet vem jag är väl? :)
Måste ni kritisera varandra?
SvaraRaderaL:
SvaraRaderaJag kan ana att jag har dig som vän på Facebook men att vi bägge slarvar rejält med att mejla varandra. Men kan ju bara ana.
Caroline:
Nej. Men bara för att man skriver av sig frustrationer här så betyder det inte att man säger det öga mot öra. Rent allmänt ska man förlåta och inte kritisera.
Du anar så rätt!
SvaraRadera