Färdig. Nästan.

Det har varit väldigt stökigt hemma hos mig. Bortrest och sjuk förklarar den senaste veckan. Men också en långvarig råttan-på-repet-passivitet. Det är en lång historia som fångar den där känslan av att inte göra något "än, eftersom...". Jag ska förklara.

Det hela började med att mina böcker inte riktigt fick plats. När jag sen köpte nya böcker fick de ännu mindre plats. Det låg böcker lite överallt och tyngde både själ och hyllor. Samtidigt längtade jag efter bra plats för inom-räckhåll-böcker som ordböcker, uppslagsverk med mera.

Fundera.
Aha, en liten Stringhylla på väggen ovanför fåtöljerna.
Bokplats.
Inom-räckhåll-böcker-plats.
Men dyr.
Långt grubbel.
Beställa.
Vänta några veckor.
Kommit.
Sjuk, krasslig, uppbokad.
Åka buss och hämta.
Borrmaskinen kass.
Lyckliga Hons borrmaskin är utmärkt.
Hyllan uppe.

Det där var mer än två månader av "sen"-mentalitet med ordningen villkorad mot hyllan. Dags att göra verklighet av visionen. Böckerna kom in, men just inget hände. Jobb, resor, hemma hos Lyckliga Hon, sjukdom.

Men plötsligt en dag hemma med sjukt barn och en halvsjuk jag.

Råttan på repet blev av.
Utrymmen tömdes på sina sista böcker.
Ytan på en låg vägghylla har nu månadsmagasin överst.
TV-bänken är helt ren.
Ljusstakar står på hyllan.

Lyckliga Hon kom hit. Förvånad men glad.

Och min lägenhet är mer så som jag vill. Nu återstår bara fixa garderober, spackla lite, måla lite.

Och den stora. Sortera om böckerna i bokhyllorna mer rejält. Måste bara komma på hur först...

Trivs.

Insikt: Jag gjorde mig till ett offer för att hyllan fanns på väggen. Å andra sidan har jag ju plats nu. Så, ett offer med goda argument...