Äntligen
Lugn
Insikt
Jag är inte ute efter Henne.
Underbart.
Kanske kan vi få lugn, vardag, mötas, prata
Annat, sen
Men tankarna
Det bipolära
På två dagar
från kall och lättirriterad
till ömsint och glad
Från armbågar till läppar och tunga
Feberyra?
Eftertanke?
Argument från mig?
Så lite jag att hon längtade?
Att handla hennes mat?
Från illa omtyckt
till älskad
på två dagar
kräver väl en del förklaringar.
Stora förändringar kräver många förklaringar?
(Ja, jag kan bara se vad hon gör.)
Men vad vill jag förklara?
Att hon inte tyckte om?
Eller att hon började igen?
Det är en sak som återkommer hela tiden.
Hösten.
Nej fel.
Efter sommaren.
Det händer alltid efter sommaren.
Kris efter kris efter kris.
Irritationen, kriget, isoleringen.
Sommaren som kväver henne.
All gemenskap
Jag
Barn
Får henne att kriga mot mig.
För sig.
Måste det alltid bli så?
Är lösningen att vi aldrig kan bo ihop?
Aldrig kan tillbringa mer än bråkdelar av semestern tillsammans?
Eller finns det lösningar som grundas i henne?
För att Hon är sån.
Jag funderar mycket på det.
Om det är så.
Ska vara så
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag vet inte om det finns ett sådant samband. Kanske behöver hon mer tid för sig än vad en sommar med betydligt mer tid tillsammans än övriga året ger. Då är lösningen ganska enkel. Se till att hon får det. Tillsammans, se till att hon får det. Det betyder inte minimalt med tid tillsammans och att man aldrig kan bo tillsammans. Det betyder att hon har ett behov (om det nu är så) att vara med sig och vara lugn med bara sig och sitt. Och det är inte så svårt. Att ge. För att få.
SvaraRaderaDu missförstod mig. Jag håller med om att vi måste samarbeta, men hon måste också fundera på varifrån den obalansen - för i sina konsekvenser är det en obalans - kommer ifrån. Lugnet hon önskar är ju något hon inte lever upp till. Hon förstör lugn på löpande band.
SvaraRaderaDet kan inte vara upp till mig att tillgodose hennes behov, det måste hon konstruktivt se till att göra själv.
Hennes "lösning" har blivit att undvika och isolera och inte vilja träffas alls. Förutom att hon blir en usel vän och partner som inte är resonabel utan ständigt i krig mot mig. Det är ohållbart när hon så lätt landar i att bli en som sårar både mig och dottern på olika sätt.
De lyckade dagarna nu kan ju bero på att detta att vara sjuk innebar att din omvårdande attityd föll på plats hos henne.
SvaraRaderaSyna inte denna givna häst i munnen för mycket.
Följ nu strömmen ett tag
Andningskutym:
SvaraRaderaDet har hela hösten varit som det varit, och jag har skött mitt gnäll på bloggen. ;-)
Det är alltid en märklig känsla att säga exakt samma saker men äntligen få ett bemötande som möter och inte krigar. Fascinerande men härligt.