Dumt att säga, dumt att känna

"Jag tycker om när du rör vid mig."

Att det kan vara så jobbigt med såna meningar. Den sades i morse när jag legat och klappat på Hon en stund, och några sekunders hand av henne på min bröstkorg avbröts och handen flyttades upp på täcket istället. Allt är som vanligt.

"Jag tycker om att röra vid dig". Röra är ett verb. Göra. Rimmar till och med.

Bilden av sig, upplevelsen hos någon annan. Möta. Röta?

Då blir det jobbigt att säga vad man vill, även om vi rent tekniskt är överens.

Jag har gjort misstaget att våga känna igen efter söndagens ömsinta sex. Jag vågade känna efter och låta känslorna ligga utanpå huden igen. Jag vet att jag inte borde, vet att det bara gör ont när hon fortfarande är mil bort. När ett täcke emellan är lugnast så. Nära, men ändå osynlig.

Och jag vet att det mesta är i mitt huvud.

Måste skydda mig. Och skydda henne. Inte leva ut. Inte än. Kontroll.

Men nån gång vill jag bara få känna och kännas.