Jag hade letat runt. Jag ville ha en sån där lång* halsduk. Gärna med fransar. Stor, bullig uppe i halsen. Varm.
Men den dök aldrig upp, hittades aldrig. Förrän igår. Riktigt lång* och riktigt fransad och fin färg. På väg hem från jobbet och med lite tid fanns den där.
Jag köpte. Lite för dyr var den. Ändå liksom.
Sen kom jag hem med dottern. Visade halsduken. "Så lång den är pappa."
Sen kom Lyckliga Hon. Hon fick se halsduken. "Så fin den är." Hon provade. Och sen gav jag den till henne. Hon blev väldigt väldigt glad. Jag anar att Hon hade velat köpa en ny halsduk.
Mitt sätt.
Det blir bäst så här. Varmt inuti.
Jag får leta vidare. Det är inte så att jag har brist på halsdukar. Trots att dottern fick den vita sjal när jag köpt en ny grön. Och en varm magkänsla värmer mer än en halsduk.
* Fyra meter lång med fransar. 3,70 utan. Många varv blir det om man har smal hals.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Gulligt. Inte att du gav henne halsduken utan att du blev varm av att göra det.
SvaraRaderaVärmen föds av glädjen gåvan väcker. Att ge "för att ge" till någon som inte uppskattar fungerar inte. Då blir man autist. "Jag gjorde rätt men du har fel smak", liksom. Det är mottagandet som avgör.
SvaraRaderaAutist?!
SvaraRaderaOförmåga att tolka reaktioner. Att göra saker i tro att de är uppskattade utan att bry sig om reaktionen.
SvaraRaderaMen var fick du tag på den?
SvaraRaderaVar det second hand, eller var den handgjord och unik? Eller finns det en chans att hitta likadana dylika vinterkyleavvärjare på samma ställe?
Jag har funderat på att lära mig sticka för att få mig en riktigt lång halsduk, och nu i veckan var jag inne i en butik och funderade allvarligt på att köpa fyra "normallånga" (för korta!) och tråckla ihop dem.
Hjälp!
Donk
Zara. Förra året.
SvaraRadera