Det är uppenbart att Lyckliga Hon är ur balans för nånting.
Vänskapen mår fint. Familjelivet. En jättefin gårdagskväll med alla barn. Godis och Doobidoo och kortspel och skratt.
Vuxenpratandet haltar lite. Det är mer okänt om jobb och tankar. Inga frågor om mig och mitt jobb. Alls. Bara om hennes.
Men kärleken? Nja, nåt är det. En distans. De fina ord jag säger bemöts med tystnad. Frågor om hångel vid läggdags bemöts med ilskna "Varför frågar du?" när Hon inte vill. När vi pratade minimalt igår var hon irriterad och småanklagande. Vi pratade om att flytta ihop, och plötsligt var det mer problem och mer gränssättande från henne. Hennes romantiska längtan var borta. Det fanns bara längtan efter att bo ihop med vännen och familjeförsörjaren. Krasst.
Inga pussar.
Men framför allt. Hon sover isär. Hon kryper inte nära. Det är bara två nätter i rad. Jag vet att det bara är två nätter. Men jag vet att hennes agerande när hon sover eller ska sova, aldrig ljuger. Aldrig.
Friden är slut. Hon grubblar på nåt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jaa, du. Det är nog bara att slappna av och vara så trevlig som du kan.
SvaraRaderaEtt tag i alla fall.
Förklara vad du menar.
SvaraRaderaEn liten obehaglig känsla i mig säger att jag blir utnyttjad när jag är snäll och visar att jag vill relationen. Det är först när jag visar att jag kan vara på väg att lämna som hon tonar ner sin egoism.
Man måste inte vara på väg att lämna för att det väl? Man kan ju inte signalera att man ska lämna i tid och otid om det inte är så att man tänker göra det. Har man bestämt sig för ihop tycker jag att man helt ska utelämna sådana formuleringar. Men du eller hon eller ni kanske fortfarande står i valet och kvalet trots de mer bestämda tonerna här emellanåt.
SvaraRaderaKan ni inte prata med varandra. Utan skuld. Fråga hur det är. Be henne berätta vad det är du känner. Utan att säga att hon säger fel/känner fel eller komma med egna anklagelser utan ärligt vara ute efter att få reda på vad det är du känner. Lyssna.
Har du funerat på varför du vill fortsätta relationen? Varför kämpar du på när det adrig blir bra?
SvaraRaderaCaroline:
SvaraRaderaJa, jag håller med om allt.
Jag tänker inte att lämna och hotar inte med det. Men eftersom jag nu vet vad hennes avmätthet beror på så måste jag fundera på vad fan hon håller på med. Mer om det senare. Då dök den tvångstanken upp om att mitt lugn utnyttjas.
L:
För att den självklara känslan i magen både vet och vill och litar. För att aldrig bra inte stämmer. Familjelivet, småprat, ha kul, vänumgänge är hur fint som helst. Det är lugnt och fint. Det är öppenhet, ärlighet och hel kärlek med ömhet och sex som svajar. Jag tror på att det går att hitta.