"Nyfiken och attraherad"
är Lyckliga Hon i sin kollega.
Allt enligt ett SMS till mig där hon försöker berätta.
Varför jag inte ska vara rädd.
Men varför sitta och drömma om honom på rummet?
Varför fabulera upp drömmar?
Det funderar jag på.
Eftersom Hon gjort det hon gjort.
Förut.
Varför vill hon.
Sånt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Varför läste du hennes sms?
SvaraRaderaSå oförlåtligt... jag hade blivit så ledsen.....
Egna takar måste man få ha. Även käslor. Allt sall inte dryfas med partern. Vissa saker skall man bara prata med vänner om.
För att jag tappade kontrollen över mig själv när jag låg och kände med hela kroppen och hjärnan att hennes svar "Jag vet inte" inte stämde. Och för att Hon varit en patologisk lögnare de senaste åren både runt otroheten och sen.
SvaraRaderaDet säger jag för att FÖRSTÅ varför jag gjorde det. Fel gjorde jag.
Hur länge sedan var det hon var otrogen?
SvaraRaderaEtt och ett halvt år sen. Men lögnerna har ju fortsatt. Och hennes synsätt att skylla allt som är fel i relationen på mig. Att inte erkänna hur mycket drama och jobbigt som hon skapar.
SvaraRaderaFan, jag har gjort fel, jag skäms. Men på många sätt skrämmer hon mig, och hon marknadsför inte sig själv bra som en att lita på när hon fortsätter ljuga.
Hatar mig själv.
Hata inte dig själv. Du kände att något inte stämde och fick inget svar av Hon. Du var tvungen att själv ta reda på vad som låg bakom. Och du hittade något. (Jag har gjort likadant själv.)
SvaraRaderaTror inte det finns någon anledning till oro dock. Du vet ju själv att man kan känna attraktion och nyfikenhet utan att för den skull tänkt ta det längre än så.
Och du marknadsför dig som den lugna som slappnat av? Rimmar också lite illa med att rensa bort allt privatliv för henne va...
SvaraRaderaMåste ni tävla så om vem som är bra och vem som är dålig? Det är en så underlig kamp. Det är så ledsamt att läsa, allt ni gör. Jag vill dela ut en höger och en vänster. Skärp er.
L och Caroline:
SvaraRaderaJag har kränkt hennes integritet. Det står jag för att det är fel. Det är tragiskt att det blir så, eftersom hon borde hittat ett sätt att svara på min fråga "Vad är det?" när det ju VAR något.
Det borde vara en styrka i en relation att partnern kan förstå att något skaver. Nu försöker hon dribbla bort och hävdar att jag inte frågat.
Jag tar ett tydligt exempel om varför Ärlighet är bra som princip, istället för slutenhet. Om Lyckliga Hon ett halvår före sin otrohet hade vågat säga "Jag är förälskad i Rocky", så hade Hon därmed tagit kontroll över sig själv. Lyckliga Hon förkroppsligade "Det han inte vet har han inte ont av" när hon inte hade någon som helst kontroll över sig själv. Det gick åt helvete.
Jag vill inte att det ska hända igen.