Ombytta roller

Jag hjälper Lyckliga Hon att städa. Dammhögarna är enorma, pappershögar sedan flera månader ligger på golvet, fotbollsskor, benskydd och pennor ligger slängda här och där, kläder på golvet. Det har varit så ett tag nu.

Jag bygger en råtta av dammet och är glad och skämtsam. Jag kommenterar att det verkligen inte är så att det är hos mig det är mest ostädat.

"Bara för att det är så en dag betyder inte att det är så i allmänhet", svarar Hon.

Men pennor, pappershögar, dammråttan sedan två månader. "en dag"? "i allmänhet"?

Jag håller inte ens med. Det är inte mer ostädat hos mig. Hennes i allmänhet-anklagelse går mig helt förbi. Det är ganska pinsamt av henne. Jag stoppar undan tanken att Hon gör det för att Hon måste klaga på mig för att känna sig bättre. Vill inte tänka så.

Det har faktiskt hänt att jag retat mig på det ostädade, stökiga hemma hos henne. Jag inser att det är en motreaktion, en stolthet mot hennes eviga kritik mot mig som den som har stökigt och ostädat.

Egentligen (som i e g e n t l i g e n) hoppas jag att städanklagelserna mot mig är ett historiskt fenomen. Att Hon klarar av att lägga det bakom sig.

Leva i nuet. Se att bygga dammråttor kan vara ganska kul om man gör det tillsammans.