Det är så många saker där vi har en bild av oss själva.
Självklart har vi rätt till vår egen bild av oss själva.
Men det är hur vi uppfattas
som är Vi i andras ögon.
Våra beteenden är inte i ett vacuum.
Våra tankar däremot.
Den som inte bryr sig om det blir autist.
Jag tänker mycket på det.
På om jag pratar för mycket.
Lyssnar för lite.
Förnekar inte
Längre.
Det är behagligt att vara autist.
Ännu lättare om man skyller ifrån sig.
Det är viktigt hur vi är sedda.
Men våra tankar har vi full rätt till.
Inte enkelt men nödvändigt.
Pålitlig?
Hon tycker fortfarande.
Förutsägbar.
Samma.
Svårt då.
Håller tummar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vad har begreppet sanning i det här (eller där) sammanhanget att göra??
SvaraRaderaSanning sökes genom en upprepad sekvens av stegvis förfinade ansatser till teori och försök att falsifiera den senaste teorin eller i varje fall en delmängd av den.
Ur delad subjektivitet uppnås endast konsensus.
Eller nåt.
En öl till, tack!
Praktiskt med bärbar med 3G-nät i baren dit lusten oss bär.... hö hö
Inget av det du skriver står i motsats till vad jag skrev. Det är bara att många steg av delade minnen av händelser återstår för att nå en sann bild.
SvaraRaderaDet är intressant att tänka barndomsminnen och trauman kopplat till föräldrarna. Vad är sant? Kränkte mamman barnet? Slog pappan barnet? Fråga pappa, fråga mamma, fråga barnet. Alla har sina minnen - sanna för dem. Om inte videofilmer finns - finns bara minnen. Utifrån dessa minnen kan man försöka förstå tillsammans. I brist på det får alla nå frid med sina minnen. Sanna eller inte, spelar liten roll.
Även i såna sammanhang gäller mitt påstående. Dock ser teorierna och falsifieringsmetoderna annorlunda ut jmft med t ex fysikaliska experiment.
SvaraRaderaMan kan t ex härleda konsekvenser för perifera skeenden genom att rekombinera kärninformation med överflödsinformation ur alla tillgängliga vittnesmål. T ex: "Kan hon verkligen ha sett det hon hävdar från den plats hon befann sig på med den synskärpa hon måste ha haft just då??" detta kan sen verifieras i efterhand, med åtminstone en upfattning om hur säkert experimentet visar eller avvisar kärnpåståenden.
Men fysikaliska lagar och människor som ska mötas går inte att jämföra. Atomer tänker inte.
SvaraRaderaAtt leva sitt liv så att bilden av mig själv överensstämmer med bilden andra har av hur jag är, måste vara ett syfte. Ordet "sann", "sanning" är irrelevant.
Subjektiva berättelser är alltid sanna för den som berättar dem. Sedan man ha fel. Det är i mötet mellan dessa som möten uppstår.
Visst gör dom, atomerna tänker asså?? :-)
SvaraRaderaNä, men metodiken som används i vetenskap är den jag beskriver. Den används därför att den är den (hittills) bästa metoden att reda ut vad som är sant eller ej.
Subjektiva sanningar är också som sanningar subjektiva, dvs oftare än man tror irrelevanta för andra.
Om man ska komma vidare t ex med ett förhållande, så har det ett värde att reda ut vad som är sant i objektiv mening och vilka reaktioner som inte säkert reflekterar någon objektiv sanning.
I den meningen är studier av fysik och andra vetenskaper helt jämförbara med vilket seriöst samtal som helst.
Man ska inte övertolka likheter mellan människors umgänge och naturvetenskap. Att hamna i synk med sin omgivning handlar inte om vetenskaplig metod.
SvaraRaderaLåt säga att en händelse hänt i en familj. Någon har sagt något elakt eller gjort något dumt. Den ene hävdar det ena, den andra hävdar något annat. Vem har rätt?
Jag vet inte, men tänker att det här har med den klassiska "Om ett träd faller i skogen - hur låter det?" att göra.
Spelar roll, liksom.
I brist på videokamera finns bara två minnen. Bägge är sanna tills dess man är överens. Och i det fallet hoppas jag att det inte är den mest envise som fått rätt. Hela tiden.
Viktig fråga.