Jag har just nattat min underbara dotter. Jag är hemma hos Lyckliga Hon som är borta på galej med en kompis.
Det var en sån där fantastisk nattning. Jag kom, mötte Lyckliga Hon utanför, helt hiskelig i att lyssna på eller försöka förstå nånting. Men vi kom ur det och möttes i både kramar och kärleksbetygelser.
Sen gick Hon och jag satte mig med dottern. Vi skördade vårt Farmville och satt och småpratade. Fnittrade och hon berättade om skolan. Sen läste vi saga och jag tror hon redan sover.
En fantastisk människa den där dottern. Det räcker med två minuter glatt humör och ömsesidig kärlek så glömmer jag flera dagars bråkande (men det är aldrig så långa bråk nu). Kärleken finns där alltid som något stort förlåtande som alltid ser med kärlek.
Det är ganska likt med Lyckliga Hon. Visst finns det surdegar och annat. Men när det är bra mellan oss, när Hon vill, når in och älskar som ett verb, då glömmer jag ledsenheter.
Jag har funderat mycket på vad som hände i fredags. Varför jag blev så totaldeppig när Hon plötsligt lämnade sitt positiva och blev sur och grinig. Rädslan för att kriget skulle börja igen, det krig Hon förde mot mig i ett halvår. Att jag kollade mobilen för att jag fruktade att Hon skulle lämna mig. Att Hon bestämt sig men inte vågade berätta än.
Just nu är jag trött. Ska ligga och le åt min underbara dotter. Läsa bok. Och se fram mot att sova bredvid Lyckliga Hon. Inte ett ord ska jag prata.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om jag får säga en sak.
SvaraRaderaJag tror att du med ditt analyserande (som säkert är nödvändigt för dig ibland men inte alltid) och att leta efter en orsak till dina handlande och känslor du känner just nu inte kommer någonstans i din utveckling. Därför att du lätt hamnar i ursäkter för ditt beteende och lägger fokus på någon annan än dig själv. Att det är p g a någon annans handlande som du gör som du gör. För om inte Hon hade gjort och sagt eller inte gjort och sagt si eller så, så hade du inte gjort det och det.
När det istället är så att du KÄNNER (vad det än är för känslor) och att människor (säkert inte bara Lyckliga Hon) triggar igång saker hos dig. Alla människor påverkar en men du kommer längre och längre från ditt eget ansvar för dina känslor. Och om du letar efter orsaker historiskt så kanske det är bra för förståelsen av dina känslor men det är också lätt att hamna i ett DÅ och DÄRFÖR. Och vad ska du med mer förståelse för dina känslor när det är lösningen på det som är HÄR och NU som är det viktiga?
Vad jag menar är att du aldrig ska lägga skuld på dig själv att du känner som du känner. Dina känslor är aldrig fel och säger någon det eller försöker få dig att känna annorlunda än du gör så är du i din fulla rätt att säga ifrån.
Men jag tror att du försöker smita från det onda. Och så gör nog väldigt många. Du är inte ensam. Att känna det onda(bli obehagligt övverraskad av känslor du inte vill känna.) I grunden ligger ju känslan av att bli övergiven. Och när du nu känt det ett antal gånger i relationen med Lyckliga Hon så är du rädd att du ska känna det igen. Du försöker undvika det. Samtidigt som du måste våga lita på och satsa helhjärtat för annars vinner man ju inget.
Nä, vem vill må dåligt. Men känner du som du känner och försöker kontrollera dessa känslor genom att göra saker som får dig att slippa känna det onda slår det värre nästa gång.
Så jag tror att det du verkligen borde träna på är vad du ska ta dig till när liknande KÄNSLOR uppstår (det lär ju inte vara sista gången). Vad kan du göra åt dig och dina känslor? Inte vad kan och ska någon annan göra och säga som får dig att inte känna. Hur kan du lugna ditt sinne och alla katastroftankar som dyker upp och förstorar upp dina känslor och din fantasi till något ohanterligt?
- Bli vän med dina känslor, även det riktigt obehagliga och våga känna dom klart utan att agera alls. Efter ett tag försvinner dom. Det kanske kommer en ny våg, men träna en gång till. Känn så mycket att de bränns bort. Efter det kan du tänka klart och se att det inte var så farligt som du kanske trott.
- Jobba med din impulskontroll och lugna sinnet med kanske Yoga. Yoga har många fördelar. Genom olika ställningar balanserar du och stärker olika chakran som du har obalans i.
- Fråga (men inte tjata) om det du känner oro inför. Men får du inget svar, kan du inget göra än att fråga igen och vänta och får du ändå inget svar så gör ju inga desperata handlingar det bättre iallafall.
I all välmening
/Mantratjejen
KBT light! Helt rätt
SvaraRaderaMantratjejen:
SvaraRaderaTack för ett långt, klokt svar.
Jag håller med och jag tänker så, och mestadels gör så, men är inte nöjd. Och jag har blivit sämre. Jag ska förklara.
Ja, jag förstår hur du menar och tänker på samma sätt. Jag överraskades av mina grubbel i fredags. När jag tänkt efteråt vad det berodde på, så är det att jag efter en fin månad tillåtit mig att känna fullt ut igen, vilket gjorde mig både räddare och mer sårbar. Okontollerad, i någon mån.
Halvåret sen i mars har varit jävligt jobbigt för mig. Lyckliga Hon har varit kärlekslös, lynnig i humöret, anklagande om att allt är mitt fel, isolerande - you name it. Värd att lämna. Kort sagt. Men jag har överfungerat, stigit tillbaka, behållit lugnet. Till största delen. Jag har också varit jobbig, men det är Hon som skapat klart mest drama och varit rätt okontrollerad.
Men allt detta underfungerandet i relationen av henne har gjort mig coolare. I positiva ordalag är det en effekt av min egen terapi och den harmoni den skapat.
Men det har också funnits en avstängdhet i mig. Jag har stängt av mina känslor för Lyckliga Hon. Vetat om dem, men inte agerat efter dem i den utsträckning jag velat. Jag har varit extremt medveten om att vara med lågmäld och inte berätta om min längtan och åtrå. Skött den själv. Vackra känslor har jag inte vågat visa. Kontroll har varit ledstjärna. För att inte förvärra. Försöka nå fram. Till sist.
Så kom då den fina månaden när Lyckliga Hon var glad och avslappnad. Uppsökande och kärleksfull. Det fick mig att slappna av, att njuta av att vi åter var ett Vi. Så jävla skön känsla.
Nånstans där tappade jag kontrollen. Jag vågade lita fullt ut på att Hon var tillbaka, ville Oss. Jag började lita fullt ut på att det här skulle bli riktigt bra. Jag gjorde mig sårbar och tappade kontrollen över de känslor som finns inuti mig. När hon blev isolerande och helt asexuell, blev jag klängig och tjatig, om än led ett sorgset leende och inte anklagande.
Det gäller att grubbla på hur jag åter ska hitta balansen mellan kontroll och inte sluta känna kärlek och älska. I den processen gör jag mig mer oberoende av andra.
Annars är jag extremt annorlunda i just de tankar du skriver om. Jag tänker ju just så, och där är bloggen ett redskap att skriva om känslorna just för att inte agera efter dem mot Lyckliga Hon.
Jag är långt på den resa du skriver om, men inte så långt som jag skulle vilja.
Nu är det tillbaka till tankeprocessen och hitta mantran i vardagen. Allt byggt på att inte göra mig så sårbar. Det är svårt att göra det och ändå älska.