Herrejävlar!

Igår tjafspratade jag och Lyckliga Hon i sängen, lite för sent och inte helt klockrent. Men eftersom några nya saker sades så övervägde kanske fördelarna. Jag vet inte riktigt.

En av sakerna som Lyckliga Hon sa som förvånade mig. Det var om i våras. Hon berättade om sin eviga undanflykt att hon inte mådde bra, att hon ofta mådde dåligt i min närhet och att hon saknde mig när vi inte var tillsammans.

Vänta. Saknade mig? Ja herrejävlar. Under en vår som mest ägnades åt att klaga på mig och på olika sätt förhala, förhandla om och på alla sätt visa och berätta att hon INTE ville träffas, och berätta om sitt enormt stora behov av att vara ifred. Då satt hon och saknade mig när vi inte träffades.

Jag blir dels chockad med tanke på hur hon var. Och jag undrar varför hon inte berättar sånt. Det hade gjort somligas vår lite enklare.

Det är inte bara där. Hennes princip verkar nästan vara: Gnäll ska sägas, men positiva saker ska man hålla tyst om. Jaja. Jag överdriver. Nästan.