Det var nästan som när vi träffades.
Stå i en dörr och inte vilja gå.
Cyklade dit till min sjuka fru.
Pizzaleverans.
Prat.
Ligga i sängen.
Vara där vi sällan är.
Lugnt.
Utan effekt.
Prata.
Gråta.
Förstå.
Mötas.
Dricka kaffe.
Och sen åka hem.
Men bli stående i dörren.
Inte vilja gå.
"Jag vill bo ihop.
Det är därför jag inte vill gå."
Leende nickande från Henne.
Inte vilja gå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tror både du och hon skulle må bra om du skrev mer sånt här. Även om hon inte läser.
SvaraRaderaTycka om, utan brasklapp, utan om inte.
Om jag inte tyckt om så hade jag sedan länge lämnat efter alla krig mot mig och min person.
SvaraRaderaDet sämsta både jag och hon kan använda bloggarna till är att få stöd för rättshaveristiska synpunkter. Eftersom Lyckliga Hon på den tiden jag läste hennes blogg alltid var som mot mig fast ännu mer i offerroll, tror jag att vår relation skulle mått bättre om ingen av oss bloggat.
Det finns skvallerläsare, dystopiker som vill se oss krascha, såna som tycker allt är den andres fel, läsare som ser stora (för stora?) likheter med sig själva, som ibland stöttar i den offerrollen.
Tur då att det finns såna som dig och andra som alltid tänker eget, tänker klokt, och vill oss väl. Vi vill ju oss väl, och det är lättare om vi hjälps åt. ;-)