Jag och Hon är tillbaka på ett slags beteende som ofta gällde före De Jobbiga åren. Vilket innebär att vi bägge är rätt gnälliga (Jag erkänner, jag har ryckts med), men också helt överspända för att känna oss anklagade. Vilket såklart innebär att vi reagerar som man brukar. Man anklagar tillbaka.
Vi pratade om det igår. Inget bra samtal. Men nånstans framåt slutet fick jag medhåll på det jag sa. Att det där besatta sökandet efter vem som gjort mest fel eller först fel, är det som mest av allt förstör relationen. Det kan bara leda bakåt. Viktigt att komma ihåg.
Det innebär att jag hoppas det är lugnare nu. Jag har varit hemma hos mig och tagit om hand blommor och småsjuksovit en stund. Ikväll ska vi ut på social aktivitet med Storasyster och Svågern.
Men min högst prioriterade grej just nu, tanken att jobba med. Att göra mig immun mot att Lyckliga Hons julstress påminner om någon som alltid blev hispig och kontrollfreakigt irriterad runt jul. Min mamma. Bara att glömma.
Så. En sak att komma ihåg. En att glömma. Det ska jag nog klara av.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar