Jag blev ledsen i morse.
Jag tog steg tillbaka.
Trumpade åt sidan.
Inte krama.
Inte klappa.
Inte röra.
Inte pussa.
Tiga och se lite fjär ut.
Då börjar Lyckliga Hon gosa.
Det är för jävla tragiskt.
Tonårsspelet.
Ny version.
Julemys på er alla!
Här kommer det att bli jättemysigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ibland när jag läser er tänker jag att ett av problemen för er är att ni bägge förväntar er att ni ska känna och vilja samma saker samtidigt, hela tiden, och att det är så nära till besvikelse när det inte är så. Oavsett om det gäller närhet eller annat, kanske du skulle försöka en dag att se vad Hon faktiskt ger, i stället för att hela tiden se vad Hon inte ger som du längtar efter. Det kanske faktiskt bara är så att ni går i olika rytm, att hennes kelbehov kom senare än ditt just idag, men att det är nära till besvikelse för dig på grund av allt gammalt skräp. Kanske?
SvaraRaderaOavsett vilket, god jul till er båda!
Det ligger mycket i det. Det som krånglar till det är att det är inget problem om du inte får det du vill på kort sikt, om du vet att du tids nog får det på längre sikt. Men det kräver en tillit/förutsägbarhet, som jag saknar. Tyvärr.
SvaraRaderaMen om du saknar varför fortsätta? Allt du skriver är din förtvivlan och att det inte funkar, varför inte gå vidare? Fortsätta. Skaffa ett nytt liv. Varför inte göra och känna något nytt? Varför envisas med att slåss vidare?
SvaraRaderaDet finns något nytt där. Jag vet av erfarenet.
Anonym. Kanske, men det finns både gammalt och nytt här också. Och jag tror på det.
SvaraRaderaJag tror fler par håller på så här. Tyvärr. Den ene har en fjär period, vilket gör den andre ömsint och uppmärksam, och så går det upp och ner. Småtrist, men verklighet.