Jag börjar med optimism och fortsätter med att själv ta ansvar och avslutar med att ställa rimliga krav på en vuxen partner. Och avslutar med något tragiskt.
Optimism först. Jag har fått Lyckliga Hon att lämna den låsta dörren av halvkvädna anklagelser och offerroll. Vi har pratat om varför Hon inte känner någon sexlust. Om min längtan. Och hennes längtan. Wow.
Så nu väntar jag på att Hon ska berätta vad allt missnöje beror på, vad alla negativa minnen kommer från. Vad som gick fel. Jag har egna tankar och idéer. Både om varför hon gjort vissa saker och vad som är rätt och fel. Om att bra sex handlar om att bägge är 100% egoister och 100% osjälviska. Inte om att någon ska vara lydig utförare av den andres önskemål.
Men de rimliga kraven. Om man som vuxen ska skylla på sin partner måste man faktiskt berätta vad man menar. Det måste hon göra nu. Lämna offerrollen och försöka förstå vad som hände. Då. För att kunna se varandra i Nuet. Hon måste lämna det här undanträngda, nedtystade om sex. Det har prövats nu i ett halvår. Lite har hänt mer än att hon... Ja, vad hon nu tänker.
Återkommer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kan det vara så att hon inte är redo för lite mer komplicerat sex? Kanske måste det gå lite varsamt? Att en gång inte betyder att det är fritt fram i alla hål och kanske bara läge för lite in-ut-in-ut i en ganska ordinär ställning?
SvaraRaderaJag vet inte, men jag kan tänka mig att om man är lite trevande, så känns så där mer avancerat oöverstigligt och som en alltför hetsig inledning.
Vad menar du? Antingen var jag otydlig eller också läste du mig slarvigt. Jag syftade inte ett skvatt på sex eller innehåll. Jag pratar om att hon inte kan hänvisa till "sina sår" och "aldrig mer göra något jag inte verkligen vill". Hon måste ta bladet från munnen och berätta vad hon tänker och tycker. Det handlar enbart om det.
SvaraRaderaHon kan inte gå och tiga om frågan. Vi behöver prata. Utropstecken.
Det är tragiskt att av alla de år av bra sex är förvandlat till ett stort misslyckande. Två saker.
Ett. Som enbart fejkade orgasmer.
Två. Hon är och har alltid i vår relation varit en vuxen människa.
Dags att reda ut det här.
Vad menar du med "enbart fejkade orgasmer"?
SvaraRaderaFunderar på om det kanske är så att hon tog skada av erat sexperiment med inblandning av andra. Att vara ett sexobjekt för många män kan vara underbart i stunden, men få en att må illa av äckel senare..
Det blev ju väldigt porrfixerat och hon kanske inte mår bra av att ha varit ett sådant objekt..?
Med det menade jag känslan av att allt bra, all förlöst självkänsla, alla skratt, allt vi lärde oss om oss själva och varandra, bara varit falskt. Hon pratar bara om det negativa. Massor blev fel, men massor var också bra och förlösande. Om hon har ljugit mig blå om det bra har hon ljugit bra.
SvaraRaderaVi måste prata.
Ja, hon är garanterat skadad i grubbel om vem hon är. Både för att ha varit ett objekt och för att ha blivit en så total egoist. (Ett drag som tyvärr finns kvar hos henne men som lugnat sig lite nu.)
Tror du att tigande tystnad får henne att komma till ro med skuld och sår? Absolut inte om allt bara görs till mitt fel.
Vi måste för h-e prata om det.
Jag är faktiskt lite förbannad på hennes j-a tystnad.
Ja, ni behöver verkligen prata, som du säger. Jag förstår om det är frustrerande med "tigandet". Men om det nu är så svårt för henne så hjälper det ju inte att du kräver det av henne. Er stora sak verkar vara det sexuella som har gått i baklås för er. Och sen är det säkert massor lindat kring det.
SvaraRaderaJag ska berätta en sak. När jag var liten så hade jag en mamma som älskade mig över allt annat, som brydde sig om mig, men som gärna ville veta allt vad jag tänkte och kände också. Hon frågade, och jag vet idag att hon menade inget annat än att verkligen bry sig om mig och komma bort från oro av att vara en misslyckad mamma. Den kombinationen och hennes verbala förmåga gjorde att alla hennes frågor kändes hotfulla. Särskilt som jag också en gång faktiskt försökt mig på att säga det jag kände och tänkte och blivit helt missförstådd. Hon är känslig min mamma och tog det som kritik och blev rasande. Och jag blev förtvivlad och slöt mig ännu mer efter det. Än idag är jag mycket noga med vad jag avslöjar för min mamma för att jag vet att hon kan ta det fel. Jag förstår henne så väl och jag älskar henne så mycket. Men det där har gjort att kommunkationen mellan oss oftast blir på hennes villkor och där mitt enda sätt att skydda mig själv är att vara tyst. Det är inte bra. Det vet jag.
Jag säger dig detta för att det kan vara så att Lyckliga Hon har en rätt mödosam och lång process att ta sig igenom innan hon tar bladet ur munnen. Att hon väger sina ord. Och att du kanske inte är riktigt medveten om hur stor press du sätter på henne. Hur krav-och hotfullt det kan upplevas.
Hon är vuxen. Det är hennes ansvar att tala. Det tycker jag också. Men det hjälper ändå inte att skälla.
Och du, det var inte du som fick henne "att lämna den låsta dörren av halvkvädna anklagelser och offerroll. etc..." Så stor makt har du inte på en annan människa att du kan förändra henne. Det var hon själv. Du påverkade säkert men till syvende och sist så var det hon själv som kom gjorde jobbet och kom till några insikter på vägen.
Det blir bra.
/Mantratjejen
Mantratjejen: Lika klokt som vanligt.
SvaraRaderaJag har inte krävt nånting, även om jag skrev "rimliga krav". Det är något annat. Vårt sexliv (alltså hennes celibat) har i praktiken varit "borta" sen maj. Under den tiden har ett enda ord om att det är jobbigt från mig fått henne att gå ut i motanklagelseharanger. (för att freda sig från skuldkänslor, kan tänkas) Pratat vettigt har vi vid något enstaka tillfälle, men mest små utbrott av henne.
Så pratat har vi inte. Snarare har jag gått och tigit och tigit och 9 kvällar eller morgnar av 10 (okej, 8 av 10...) inte gjort nånting för att ta initiativ till sex eller rört henne sexuellt på dagarna. En vardag jag vantrivs i eftersom jag inte tycker sex är fult och nedtystat utan vackert. Sexualitet dör av att göras fult.
Med vara vuxen syftade jag främst på att man som vuxen har ett ansvar att säga ifrån före och under tiden. Ta exemplet med att åka på semester och efter göra sig till offer om att man inte ville åka dit.
Ja, jag tror hon upplever mig som krävande och hotfull. Det betyder inte att jag är det. Jag kan i högsta grad jämföra mig själv med förut. Hon måste komma in i nuet och se att jag inte är det. Eller, väldigt lite.
Ibland har jag funderat på att säga ifrån på skarpen och säga att det inte går att leva med någon som uppför sig som hon gör med allt tigande och lögner och döjande. Det är ju en helhet. Men så har jag inte gjort. Varför? För att Hon gjort så mot mig.
Jag måste läsa och fundera på det berörande du skrev om din mamma. Jag känner igen mig. Både som mig och som min mammas son.
Vi måste prata. Vi är bägge förstå tillsammans-typer, inte tiga och glömma-typer. Jag mer än hon. Men eftersom hon fortfarande gör sig till ett offer för sånt jag gjorde för tolv år sen så... Jag kanske skulle införa förbud att nämna det igen...