Lyckliga Hon har ett rätt hetsigt humör. Hon säger ofta råa saker som hon sedan förnekar. Nästan Mrs Hyde. Det här är ett evigt problem.
Under en majoritet av tiden de senaste åren har Lyckliga Hon haft två åsikter samtidigt. En när vi pratat lugnt. Oftast en kompromissvillig inställning. En annan när hon varit arg, högröstad, och, om jag tänker på det, varit pressad. Oftast en som går ut på att allt - och lite till - är mitt fel. När jag dagen efter påpekat detta kommer ett av svaren:
"Så sa jag inte", om hon fortfarande är sur.
"Sa jag så?", om hon tänkt efter och landat.
I lördags fick jag min beskärda del av orättvisa anklagelser mot mig. Dottern var ute och lekte med en kompis. Jag skulle till Systemet eftersom vi skulle ha gäst till mig på kvällen, och sen skulle jag handla. Lyckliga Hon hade bestämt sig för att höga och inte åka och köpa julklappar. En kvart innan Systemet skulle stänga ringde dottern. Hon hade fått en spik i foten. (Lite ledsen, men inget farligt.) Krocken med systemetbesöket var ett faktum och jag undrade om Hon kunde hämta dottern.
Hon brusade upp helt oresonligt. Svaret jag fick var att jag förstörde det lugn som jag hade lovat henne. Orden bara haglade, ilskna och sura, om att det var mitt fel.
Lösningen blev att jag vek mig platt, hastade till Systemet och att dottern fick vänta. (Så illa var det inte, och det visste vi ju.)
Jag väntade på ett SMS med en ursäkt för hennes pinsamma utbrott, men inget kom. Jag messade. "Jag tycker du blev väldigt orättvist sur på mig innan." Svaret kom. "Ja, det var jag. Förlåt." Jag har frågat hur hon ser tillbaka på det som hände. Vad tänkte hon direkt när det hänt?
En annan sak. Vi pratade rädsla för ett par veckor sen. Då sa hon om med lätt hysterisk röst om min svårighet att lita på hennes vänskap med kortexet Barista (Ni vet, alla dessa lögner runt honom...): "Du har inte jobbat nånting för att lita." Motsatsen var hennes mod om Mumindalen. Idag kom det upp. Jag sa att jag blev ledsen av det. Svaret?
"Sa jag så? Det menade jag inte."
Det är ju ett steg framåt. Det kunde ju varit "Så sa jag inte".
I övrigt har det varit en jättefin helg. Hon var trött och lite grinig i fredags, men det var borta när hon kom hit.
söndag 13 december 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar