Det är det där med Hennes känslor för Honom på jobbet.
Hon skrev till mig.
"Jag känner mig glad och stolt för mitt sätt att hantera det."
Jag förstår inte varför hon är stolt.
För att Hon satt och trånade?
Nej, det tror jag inte.
För att Hon inte berättade vad det var trots att jag frågade?
Tror inte det heller.
Borde inte.
I alla fall.
Eller det enkla?
För att Hon inte sökt uppmärksamhet?
För att Hon inte varit otrogen den här gången?
Kanske det.
Jag förstår inte.
Ska man vara stolt över det självklara?
Lätt att vara stolt då!
Blir det något kvar av begreppet stolt?
"Fylld av tillfredsställelse och självkänsla"
Säger ordboken.
Är jag stolt över att jag inte trånar efter kollegor?
Över att jag inte drömde om någon annan när vi krisade?
Inte i närheten.
Inte ens när jag hade lugn kontroll med Flamingo.
Glad var jag.
Över att jag inte var uppmärksamhetssökande.
Men fan inte stolt.
Stolt är jag.
Över sånt som att inte ha gett upp.
Inte skällt tillbaka.
När det funnits skäl.
Det svåra.
Är jag stolt över.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vad som är svårt för den ene är lätt och självklart för den andre. Och vice versa. Alla har vi olika vägar att komma till insikt om oss själva. Våra brister, beteenden, motiven bakom, svagheter och styrkor. Och hur vi kan handskas med dessa på bästa sätt. Är det inte bra att någon går framåt och inte bakåt? Även om ett stort steg för den ene kan tyckas fjuttigt, inget att yvas över och t o m rent av banalt för den andre.
SvaraRaderaDet är kanske lite svårt att se och förstå det nu i din situation, men generöst och stort om du längre fram kan uppskatta det?
/Mantratjejen
Jag håller helt med. Du är alltid lika klok.
SvaraRaderaMen jag tänker att min poäng handlar mer om att om man är stolt för det självklara (som i högt på en skala av bedömning hur bra man är) så kan man lätt sänka sin ambition. Jag tror nämligen det var vad Hon gjorde under otrohetstiden. Hon gick runt och var odräglig hemma och planerade förbjudna saker och hade tankar. Men samtidigt sa hon "Så jävla illa är jag inte", och "Mina vänner tycker jag är bra". Då kan man tappa koncepterna för rimligt och orimligt.
Jag uppskattar om hon har kontroll över sig själv och lite mer tålighet mot kriser eller kritik. Väldigt mycket uppskattar jag det.