Vi låg i sängen en morgon. Kvällen innan hade kännetecknats av sedvanligt ihjältigande av mig och mina initiativ.
Jag låg där på morgonen och läste en bok när Lyckliga Hon vaknade. Hon kröp nära, rörde vid mig, och klappade på mig.
Hon: Vad är det? Varför är du lite off?
Jag: För att det är bara om jag är ogosig mot dig som du är gosig mot mig?
Hon: Ja, tyvärr är det så.
Jag: Det är tragiskt.
Det var väldigt bra att hon inte förnekade. Att Hon inser.
Det är tragiskt. Att det ska vara så. Väldigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar