Nu är det ännu en diffus känsla av ledsenhet som hon inte kan säga vad den beror på. Jag har märkt det, men det är meningslöst att fråga vad det är eftersom Hon mest bara blir arg. (I sig värt en utvikning.) Det ord hon slutligen satte på den var:
"Jag har tråkigt"
Jag hade kunnat förstå det om hon känt sig instängd av dottern som är mammakrävande. (Lyckliga Hon har inte riktigt kärlekens förlåtande syn på dottern just nu. Vilket är tråkigt när dottern är ledsen.) Men tråkigt oroar mer. Skrämmer rejält.
Så mycket för "Lugn och ro". Nu har vi det.
Jag har tyckt att vi haft det tråkigt. För att sex saknas, en av sakerna i vardagen som är för nöjes skull. Så ofta som Hon aldrig velat göra saker. Hon har varit så apatisk att jag har svårt att förstå ordet "tråkigt". Så ofta som hon inte orkar se film eller TV-serie på datorn. Orkar inte planera att göra något till helgen. Har inte råd att hitta på saker. Säger "Okej, gör du det med dottern, men jag orkar inte." Och så går Hon runt och har tråkigt. Jag fattar inte.
Det kan vara så att Hon bara är trött på att vara småbarnsförälder. Det är väldigt synd om dottern i så fall. Hon får redan sin beskärda del av mammas bristande tålamod.
Det positiva är att Hon säger att hon gärna vill ha vuxentid med mig som något roligt hon skulle vilja. Annars tiger hon på frågan om vad hon saknar.
Men ändå. Det skrämmer mig. Inte minst att hon inte klarar av att prata om det.
En tanke slog mej, eftersom jag har varit i liknande situation. är du kanske för tillgänglig och förutsägbar? Man förstår varför så klart, eftersom lugn efterfrågats. Något att tänka på och fundera om kanske?
SvaraRaderaSjälvklart har jag funderat på det, men det gäller inte nu. Vi vill träffas lika ofta. En sak som ställer till det är dottern, som är sargad efter allt som hänt. Hon är klängig på mamma och blir lätt ledsen. Hon vill ha oss ihop så hon vet att det är vi.
SvaraRaderaFörutsägbar? Jag är tråkigare och mindre charmig, eftersom det är så Lyckliga Hon med sin panik har gjort det. Jag tar färre initiativ och ger färre komplimanger. Tar färre initiativ till att se film eller göra saker, eftersom jag är trött på att Hon säger nej.
Att Hon känner sig uttråkad av livet nu, kan ju ses som att Hon är avklädd. Hon har gjort sig till ett offer som förväntar sig att bli underhållen.
Det värsta är att Hon förut (F Ö R U T) förlade sina drömmar om "roligt", "livslust" och annat utanför oss. Om Hon gör det igen så tar det här slut. Punkt.
Hur går det för er? Har det blivit bättre nu när ni slutat blogga?
SvaraRadera