Helvetesresor

Hej igen! Skrivlusten dök upp igen.

Det finns få företeelser i livet som är alltid eller aldrig. Men jag har en. Lyckliga Hons resor till Baristas, Rockys och Genus hemstad har alltid varit helveten för mig. Även de gånger vi varit där tillsammans förstördes det fina av otroheter, planerade och genomförda.

Hösten när Hon reste upp för att dejta Barista ska vi inte prata om. Hon ljög för mig, jag fattade, och barnen visste inte ens om att det var slut mellan oss. Högt på listan över värst nånsin, och en del av vår historia, ett minne att komma förbi.

Nu pratar Hon om att åka dit igen. Har som aldrig har råd att göra något med mig har prioriterat.

Jag har aningar om hur det kommer att bli. Eftersom Hon vet att detta är jobbigt för mig, så kommer hon inte att berätta, utan det kommer att dyka upp hastigt när jag föreslår något annat. Sen kommer hon att bli irriterad och säga att hon sagt det och jag inte lyssnat. Jag vet att jag målar fan på väggen, men det här är ren sannolikhet och upp till henne att bevisa motsatsen.

Själv skulle jag vilja åka dit tillsammans. Vilket hon inte alls är intresserad av.

Jag har ingen aning hur det kommer att kännas när hon är där. Det får jag ta då. Men jag vet att jag måste få rätten att säga: "Dina resor dit har varit ett helvete förut. Varje gång." Jobbiga minnen måste bäras tillsammans.

Jag vet också att hur jobbigt det kommer att kännas avgörs av hur jobbigt vi har det. Tyvärr är hon missnöjd nu. Sådär diffust. Och det diffusa i henne har alltid gjort henne irrationell. Jaja. Jag överlever.