Jag skulle göra ett inhopp på Malmöoperan. Av alla ställen. Ordinarie sångare var sjuk. Rollen var viktig, om jag minns rätt. Jag t r o d d e i drömmen att det var nåt slags huvudroll.
Jag kom dit, förvirrad och trodde jag skulle bli lite daddad och visad till min plats. Men ingen hörde av sig. Jag tänkte "Alla andra sitter och sjunger upp sig och här sitter jag och är förvirrad.
Till slut frågade jag någon och blev visad till mitt omklädningsrum på andra våningen. Jag gick in och började lalla igång rösten. Sen gick jag ut och fick kläder. Hon som drog ut lådorna tänkte högt och höll på att vända nåt slags faunklädsel, men tog sedan en variant med klänning. Jag blev klar sent i tid och gick ut på scenen och sjöng. Märkligt nog sjöng jag jättebra opera, även om jag var jätteorolig för att komma ihåg den tyska texten.
En jungian skulle kunna gräva länge efter vad drömmen handlade om. Jag bearbetar säkert lite stress inför projekt på jobbet, tankar om att vara förvånad över att jag sjunger bättre i Singstar än de flesta andra, och så en bild jag såg i tidningen från en recension av Trollflöjten.
För en som sällan minns mina drömmar var det jättekul.
Visst ja? Livet är ganska fint. Lite sorgligheter, lite upprepningar, men några riktigt fina samtal om jobbiga saker. Om vi sa såna saker oftare skulle vi inte ha några problem. Återkommer där.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tycker det är solklart.
SvaraRaderaFörst antar du att någon annan ska serva dig och ge dig den uppmärksamhet som bara mycket speciella artister får. Men alla är upptagna av sitt och du får klara dig själv. Du får kläder att rusta dig med. Det räcker faktistkt. Och du går ut. Kanske i senaste laget men bättre sent än aldrig. Du börjar i ditt liv känna att du kan göra din röst hörd (tal som sång) att du får respons, fina samtal (en publik som lyssnar) och att du får plats (kan sjunga opera i långa arior) men lite förvånad över att det faktiskt går. Riktigt bra. Att ni når varandra. Du och Lyckliga Hon.
/Mantratjejen
Mycket fin, lyhörd tolkning. Drömmarna är ju ofta det undermedvetnas lekar med "objektiva" händelser och grubbel som mixas och skakas.
SvaraRaderaJag är lite osäker på vilken roll jag skulle sjunga. Jag började med att tro manliga andrarollen, vilket bekräftades när jag kom upp på scen. Det kan för övrigt ha varit Trollflöjten.
Hur går det för er? Har varit så tyst från er båda... Men det kanske beror på att det har varit helger!
SvaraRaderaKram!
Dom kanske faktiskt har tagit till sej den djupa sanningen om bloggar:
SvaraRaderaBlogga loss
Skadar oss.
antingen genom att man säger saker högt som gör sej bäst tyst i natten bakom den nedslagna mungipan, eller genom att man lurar sig själv att försvara ohållbara ståndpunkter. som man inte själv ens vill ha.
I så fall: gratulerar!
Jo, du kan nog ha rätt. Men du vet, när man följer en blogg så blir man lite orolig när de plötsligt "försvinner". De har givetvis ett liv utanför bloggen också, det förstår jag ju. :)
SvaraRaderaJag är här och lever. Relationen lever också, och det är få problem förutom Hons sexlust. Efter några fina prat runt nyår har Hon slutat vara så grinig. Det är ganska fint.
SvaraRaderaIgår fick jag veta att Hon slutat blogga. Typ. Vi sa att vi bägge har trötta på rollfiguren Han och Hon. Vi var bägge glada för de kloka kommentarerna från er många kloka. Men också trötta på dystopiker som Läst och skrivit.
Jag ro jag kommer att fortsätta skriva. Måste bara fundera på vem jag är först.
Trevligt att se dig här igen vännen! :)
SvaraRadera