Jag sa: "Jag älskar dig"
Hon svarade.
Jag sa ifrån.
"Du har inte sagt det själv på över två månader."
Sluta säga det.
Tills du menar det.
13 maj
Idag hade hon förstått.
Hon svarade inte.
Sa "Då ska jag alltså inte svara 'Jag älskar dig'."
Nej, hon har hycklat tillräckligt.
13 maj
Demonstrativ ba ba ba-tystnad om ett mejl och ignorerande.
Är inte längre en orsak till en ursäkt.
Då vet jag.
Jag får sånt som inte andra får.
14 maj
Letade upp bloggen idag.
Måste ventilera.
14 maj
Varför?
Ska jag känna välbehag i hennes närhet?
Varför?
Känna lugn när jag rör henne?
Känna lust.
Det vore enklare att inte känna.
Jag väljer att tolka det som kärlek.
14 maj
Vad händer om jag börjar säga att jag vill lämna?
Slutar överfungera?
Varför hamnar jag alltid här?
Den som vill, den som uppför mig bra.
Och blir trampad på.
14 maj
Hon har en kris på våren.
För vilken gång i ordningen?
Hon är verkligen iskall nu.
16 maj
Har hon någon annan?
Något annat?
Känslor?
Njaej. Nej.
För lite anklagelser?
Men varför kom det så fort?
Mycket talar för.
17 maj
Jag oroar mig för dottern.
Lyckliga Hon tänker bara på sig.
Stänger sig, sluter sig, isolerar, tiger.
Dottern får inte veta, oroas i onödan.
Det blir en lång vår.
17 maj
Hon har ännu inte fyllt i familjerådgivningslappen.
Kommer det ens att bli?
Eller har hon gett upp innan dess?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar