Jag är tillbaka.
Nånting gjorde det nödvändigt.
Måstigt.
Det är ju vår.
Frun, previously known as Lyckliga Hon.
Har en kris.
Har slutat säga "Älskar".
Undantaget den evigt frånvarande sexlusten.
Så kom det lite överraskande.
Samboskapet under hennes lägenhetsrenovering var en risk.
Trängseleffekt?
Men ändå.
Det är nåt som inte stämmer.
Det kom för fort.
För lugnt hos mig för att bero på mig.
Frågan är vad det är.
Förut har hon reagerat när hon dolt saker.
Nåt har hänt?
Nån annan?
Nåt hon känner?
Eller bara att hon vet att hon inte älskar?
Att hon inte vågar säga att hon vill gå till familjerådgivningen.
För att skiljas som vänner.
Röd tråd vid kriser.
Hon döljer något.
Det är inte utan att jag grubblar.
Tråkigt att höra att ni inte kommit längre efter detta långa upphåll... :(
SvaraRaderaTror det var ett misstag att seperationen aldrig fick "tid att verka" så att säga. Om man ska döma av det som skrevs på bloggarna så blev särboskapet aldrig den där pausen som det var tänkt (?) med rum för eftertanke. Genast började det pratas om att flytta ihop igen etc., vilket betyder att ingen i paret egentligen fick tid att tänka efter. Saknar jag den andre? Är det det här jag vill? Och isåfall, på vilket sätt. Hur ska det isåfall uppnås? Istället rullade det bara på i halvgamla hjulspår igen.
SvaraRadera-R
Caroline.
SvaraRaderaLämna mig utanför detta, även Lyckliga Hon ställer upp på att jag är lugnare och stabilare och mindre utåtagerande och uppmärksamhetssökande än någonsin.
Det är hon som har en kris, och inte jag. I mig finns fortfarande värme och självklarhet och en längtan efter att bo ihop, men självklart bygger det på att allt blir "normalt". Normalt som i att min närhet i allmänhet och sex i synnerhet inte väcker tigande panik och att frågor om mig och mitt också ställs. Det och lite allmän social kompetens, så är livet fint. Med barnen är det överlag jättefint.
Anonym: Det kan vara rätt. Åtminstone för Lyckliga Hon. Hon tog sig ju aldrig tiden för eftertanke eller en vettig familjerådgivning eftersom hon var inne i sitt med Barista nästan omgående när hon lämnat mig. Eventuella tankar om rädsla för ensamhet är lätta att tänka. Men det är hennes roll att tänka dem fullt ut.