Vanlig jävla helg

Helg.
Som en paus i allt jobbigt, frånvarande avstängt från frun känns det plötsligt alldeles vanligt.

Hon skickade till och med ett godnatt-SMS igår.
Hon sa annat också.
Att hon kanske ville och sånt.
Halleluja, liksom.

Fråga mig inte.
Fråga henne.
Möjligheten att få gråta på min axel eller prata om mamma har alltid funnits.
Eller att backa ur mitt i.
Alla dessa missförstånd från då som låser nuet.
Ja ja.
Man får kanske vad man förtjänar.

Så, plötsligt känns livet inte riktigt lika kaosutsatt som det brukar vara med min lynniga fru.
Inte henne ett halvt steg bort, irriterad, frånvarande.
Det känns som en vanlig jävla helg.
Och det är väldigt väldigt fint det.