Behandla som vuxen

"Men jag var i känslomässig obalans."

Nåt sånt sa hon, frun, apropå att hon ljög förra gången i familjerådgivningen. Då sa hon att hon ville rädda vår relation, samtidigt som hon dejtade Barista.

Det är ett stort, varigt sår inuti mig eftersom jag inte får ihop det. Vi gick i familjerådgivning för att rädda relationen då, men hon blåljög och tänkte bara på sig själv.

Men jag tänker vidare. Självklart ska man försöka förstå sin partner eller sina vänner. Om de uppför sig dåligt ska man försöka komma till roten med vad som skapar det obalanserade. Så som man ska göra med sina barn. Är de ledsna för något som får dem att bråka eller skriva eller spilla mat, så måste man försöka förstå vad som skapar ledsenheten.

Men med vuxna? Ska man låta obalanserade personer fortsätta kränka sin omgivning utan att säga ifrån? Nja, det blir inte lika självklart med vuxna.

Jag tror jag föredrar att ha en partner som jag förväntar mig tar ansvar för sina handlingar. Att behandla henne som en vuxen.

Annars blir det tokfel.

Idag ska vi till familjerådgivning. Tredje gången gillt, ny rådgivare. Nervöst.