Vi ska gå i familjerådgivning igen. Första gången idag. Nervöst.
De två förra gångerna var jag för desperat. Jag ville rädda relationen och var rädd för ensamheten. Jag åtog mig rollen att vara den anklagade som ville anpassa mig för att rädda. Frun ville ha, tog och fick rollen av den som var på väg att lämna. Som var offret i relationen. Hon var ju instängd och panikartad. Det blev stort fokus på att jag ville för nära, att jag kränkte henne. Men väldigt litet fokus på hennes beteende och hennes problem. Jag tänker inte acceptera det den här gången.
Och jag tänker hålla tummarna för att hon är ärlig nu. Det är nervöst där, och alls inte självklart.
För hon ljög. Ljög om att hon hela tiden planerade otrohet med Rocky, samtidigt som jag frågade om hennes känslor för honom. Andra gången ljög hon om att hon ville rädda vår relation, samtidigt som hon dejtade Barista och förlade sina drömmar och sin framtid med honom.
Men framför allt stängde hon sig. Så fort det handlade om frågor, beteenden som hon gjorde, saker som gjorde mig ledsen, stängdes dörren. Hon tog inte chansen att prata om sina egna obalanser. Det gjorde antagligen för ont. Sorgligt, faktiskt.
Och hon ljög för sig själv, precis som för sin egen terapeut och för familjerådgivaren. När terapeuten frågade om storebror och övergrepp ljög hon. Där blockerade hon en väg framåt mot harmoni för henne. Och för oss. Den lögnen skadade mer än lögnerna om Rocky.
Just den där jävla ärligheten måste upp snabbt nu. Hennes struntprat om att vara "brutalt ärlig" de förra gångerna var struntprat, vet jag nu. Hoppas det är sant nu. Det är positivt att hon nu säger "Jag tänker inte ljuga". Brutalt är borta. Gott så.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tror att du skulle tjäna på att inte stå i en sådan försvarställning när du går dit. Ej heller på hur Hon måste skärpa till sig denna gång. För jag tror att den fokuseringen tar bort dig från lyssnandet på vad hon känner och vill. Och så är ni igång i ett krig igen om vem som har rätt och fel och vem som borde och inte borde. Tänk om det är så att du i familjerådgivningen får lära känna Hon på ett nytt sätt. Om du inte är så inriktad på resultat. Det kan ju vara så att ni då kommer närmare varandra och ett gemensamt starkt beslut om hur ni ska gå vidare. Stort lycka till! /Mantratjejen
SvaraRaderaFörsvarsställning? Nja, snarare offensiv i så fall. Jag vill exakt det du skriver, vill mötas och se varandra på nytt sätt. Vill höra henne säga "Behöver min frihet" och känna att det inte innebär "friheten att planera sex med Rocky" och sladdrig gränsdragning om "Jag gör inget förbjudet". Det är mitt ansvar att våga tro det, oavsett vad hon gjort. Det är en annan ton hos henne. Fortfarande rotade hon massor i min hjärna med "Du tycker", och sånt, men bättre. Jag var ganska rak med "känner jag". Bra, tycker jag.
SvaraRaderaHuruvida vi hittar varandra är en helt annan fråga.
Tack!