Jag har saknat skrivandet

Det har funnits tillfällen då jag saknat bloggandet.

Då en cykeltur fått mig att tänka på inledning, mitten och slutkläm.

Men sen har jag gått hem och inte orkat.

Inte velat gå loss i den där känslan av att gnälla.

Som så lätt gör mig till offer i relationen.

Det har varit skönt att slippa det.

Det.

Men samtidigt är det så mycket jag skulle berättat.

Om mysig semester.

Om döda blickar.

Om låsningar som försvunnit.

Om Säga contra Göra.

Om Röra eller inte Röra.

Om att ställa hypotesen "Åtrår" mot "Åtrår inte".

Om lugnet.

Om barnen.

Livet, liksom.

Men det är mycket nu.

Deadlines.

Familj.

Livet, liksom.