Jag tror att alla par har händelser och ordbyten som återkommer. Som idag. Jag hade hjälpt frun med ett ärende. Lämnade henne hemma. Åkte hem. Hon skulle komma till mig och dottern sen.
Då kom ett mess.
"Jag är trött och yr och mår lite dåligt. Jag måste lägga mig tidigt och ska upp tidigt imorgon. Och ja, jag vill egentligen stanna kvar hemma."
Inte första gången.
Då frågar jag mig.
Varför detta enorma behov av att berätta att hon inte vill komma?
Varför detta enorma behov av att berätta hur tråkig hon kommer att vara?
Och alltid med nån slutknorr om att hon nånstans känner sig tvingad till det.
Så ofta hon klagat på mig för att jag ska berätta allting.
Så oändligt ofta.
Sten.
Glashus.
Ibland kan man faktiskt bara tiga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag kan förstås bara prata utifrån mig själv, men den där slags sms är för mig en ekvivalens till att säga "Jag vill inte komma. Är det ok?" Och hoppas på att få ett jakande svar.
SvaraRaderaJag har blivit modigare. Numera skriver jag "förlåt, men jag orkar inte. Jag stannar hemma, men vi hörs i morgon."
Men det första är väl ett förstadie till nummer två.
Hade du inte undrat varför ändå om hon bara skrivit: Jag kommer inte ikväll. Är det inte en förklaring och ett besked i samma SMS?
SvaraRaderaÄr det hon du vill ska tiga? Ska hon inte meddela att hon inte kommer menar du?
Ni missar huvudpoängen att en del gnäll kan man hålla tyst med. Inte minst när man som frun har ägnat så många år åt att anklaga mig för att outa mitt missnöje. Den här gnälligheten från henne är inget nytt. Det är ofta hon vräker ur sig missnöjen vid ovidkommande tillfällen.
SvaraRaderaPoängen är att vissa missnöjen och olägenheter kan man hålla inom sig. Och att barn har rätt till förutsägbara föräldrar. Det har ofta blivit så att hon regisserat upp en sån här situation där hon säger att hon känner sig tvingad att komma. Sen blir hon anklagande för att jag inte tyckt synd om henne när hon mådde dåligt. Tröttsamt.
Jag tror inte riktigt ni förstår hur mycket fruns kaos med ändrade tider och bokningar har påverkat dottern. Dottern blev väldigt rädd när mamma lämnade, och sedan har fruns eviga kaos och ändrade planer och förbud för mig att komma och liknande gjort att dottern har stor brist på tillit till att mamma menar de tider hon bokar. Enda sättet att skapa tillit är att vara pålitlig.
I nuet handlar den här konflikten till 95% om frun mot dottern. Och där har frun sig själv att skylla, men dottern måste också ta det lugnare. Vilket jag tycker hon gör nu.
När hon väl kom hit märktes ingen yrsel eller sjukdom, bara lite trötthet. Vi åt, såg Idol med dottern, hade en tyst bredvidkväll och hon somnade tidigt. Det är möjligt att hon är jättemissnöjd. Det lär ni få veta men inte jag.