Bara en plötslig längtan efter att få fnittra och bubbla tillsammans med någon.
Den där känslan av att vara omtyckt.
Efterlängtad.
Att vilja så där mycket.
Att telefonsamtal blir för sena.
Att det blir en gång till.
Och somna för sent.
Och om jag sluter ögonen.
Är det fruns skratt jag hör.
Henne jag rör.
Längtan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vad fint! :-)
SvaraRadera/Mantratjejen
Fast kärlek kräver att bägge förlägger sina drömmar innanför och inte utanför relationen. Det är det enda som kan skapa ett möte som åter kan väcka det här. Tyvärr märks det alltför ofta att frun mer längtar bort än in. Så det blir ju mer tårar än skratt av all denna längtan. Det är ju bara att hoppas.
SvaraRaderaJag uppfattade det som om det var någon annan än frun du pratade med i telefonen, men att du sedan tänkte på frun. Var det så?
SvaraRaderaInte det minsta. Det där med att leka med tankar om andra är inte min grej. Eftersom jag så klart drabbats av det har jag landat i en tydlig självbild av att inte testa gränser ens i tanken. Rakt och ärligt.
SvaraRaderaTelefonliknelsen handlar bara om det där nyförälskade att man inte kan sluta prata.