Men nu i det nya behöver jag tänka efter. Vad jag vill och behöver. En sak är säker. Jag behöver något annat. Jag behöver hjälp. Eller, inte hjälp. Jag behöver berättelser för att jämföra och se likheter och skillnader.
Därför undrar jag. Alla ni återkommande läsare och kommentatorer. Ni har alla skrivit kloka kommentarer och råd till mig. Men ni har också öppnat upp små små fönster in i era liv med berättelser om sådant som varit likt eller olikt.
De små fönstren har varit det finaste de senaste månaderna. Att bryta mig fri från mina egna berättelser genom att få veta mer om era. Jag har andra berättelser. Få, kanske för få. Både de få vännerna som finns där, och de som jag slarvat med som jag försiktigt drar i.
Men nånstans vet ni mer än många andra.
Hör gärna av er på mejlen. lyckligahan@gmail.com
Lyckliga han,
SvaraRaderajag tror så här:
Den viktigaste berättelsen för dig nu är hur du går vidare. Den kan bara du berätta.
Någon gång i halvåret eller kvartalet har jag läst lite på din blogg. Men jag vet inte om jag läser dig dåligt, för jag ser bara samma. Fast nu, tyckte jag att det fanns en spricka, en spricka, en ny möjlighet för dig att vara du.
Jag hoppas du hoppar av karusellen ni skapat, för stoppa den eller byta håll verkar kört, och går den väg där solen skiner och vänner vill dig väl.
Vägar kan mötas, men vänta inte på att din fru ska komma till ditt.
Gå inte heller till det som du tror är hennes, innan du har dig. Lös bara det praktiska och gå sedan hela det närmaste året.
Det kommer att kosta på. Men inget får man gratis. Du har sålt ut dig och får betala för att köpa dig tillbaka. Dyra lärpengar för att värdera sig och sin kärlek. Om du har tur har du lärt dig och går vidare till något gott.
Det har jag gjort. Det finns dem man kan leva med i värme, vänskap och vällust. Lev med dem.
Jag läser dig igen, längre fram och hoppas att det är annat.
Lev väl.
/bless
Jag berättar min berättelse mest för mig själv nu, men jag måste lyssna och få mothugg för att inte bli vare sig för följsam eller för bitter. Den balansgången är enbart min att göra, och för mycket tipp åt ena eller andra sidan (eller bägge, för den delen) är inte bra för mig.
SvaraRaderaJag ska gå min egen väg. Jag har tänkt massor på det idag, och är väldigt medveten om att jag måste visa stor distans och inte söka sällskap och gemenskap.
Bra uttryckt att jag sålt ut mig. Det är så det känns. Och jag ska inte vänta på henne. Som terapeuten sa så måste vi gå helt olika cirklar för att möjligen kunna mötas igen.
All lycka till dig! Vi hörs!
/han
Du skriver:
SvaraRadera"Jag ska gå min egen väg. Jag har tänkt massor på det idag, och är väldigt medveten om att jag måste visa stor distans och inte söka sällskap och gemenskap."
De orden är väldigt viktiga. Jag kände att du sökte henne trots uppbrottet. Att du djupt inom dig väntade på att det ändå skulle bli ni någon gång i framtiden.
Gör inte det. Frigör dig helt och se framtiden utan henne. Häng inte upp dig på förhoppningar.
Du kommer bra såra dig själv.
Jag kan inte hjälpa att jag KÄNNER förhoppningarna, vilket delvis beror på att jag blir förvirrad. Känsloläget att frun reagerat lynnigt och säger att hon inte orkar är jag så van vid.
SvaraRaderaJag tror att jag måste befria mig genom att gradvis frigöra mig från "sväljandet av skit" och kompromissviljan för att inte hon ska lämna relationen, och helt enkelt se henne som den obalanserade bara-tänka-på-sig-själv hon varit under lång tid.
Det är upp till henne att visa om hon vill vara vän med mig. Sen kan jag ta ställning. Jag är rätt icke-kompromissvillig just nu. :-)