Det lugna familjelivet

Jag har vetat det ett tag men inte orkat tag i det.

Att det är mer ensamt än det borde varit.

Eller hade kunnat.

Jag har prioriterat medvetet.

Det där lugna familjelivet.

Som inte räckte.

Frun sade ju hela tiden att hon trivdes i det lugna familjelivet.

Att skrota hemma och göra saker var för sig.

Eller tillsammans.

Att det är kul med mig.

Jag har undvikit att boka saker för mig.

Inte träffat vänner som jag borde.

Ett skäl.

Jag har njutit så kompakt i höst av att inte väcka panik med min närvaro.

En så ny känsla att slippa vara ett ständigt obehag.

(Återbetalning för allt lugn jag visat mot hennes lynnighet?)

Jag har hoppats så på att "Jag trivs i det lugna familjelivet" var halmstråt.

Nu var det inte så.

Då får jag ta konsekvenserna och reparera.

Jag har för mycket fritid och en massa positiv energi att skapa!

En hel del ska gå till thedrickande och bokläsning i tystnad.

Men också en del till att vara social.

Vänner, här kommer jag!

Bloggläsare, hör gärna av er.